Ibland kan jag få för mig att titta på den där gamla smala lisa som mår jättedåligt och sen tänker jag att det är bättre som det är nu än om jag inte är nöjd men jag mår bra på insidan.

Här var jag inte lika smal som när jag var 14. Men jag var fortfarande smal och mådde ganska kass på insidan och tyckte jag var tjock och sånt. Sen gick jag upp i vikt och nuförtiden orkar jag inte tänka så mycket på det där. För jag mår ju åtminstone bättre på insidan och jag är finare med lite fler kilon faktiskt och jag tänker inte lägga upp fler gamla bilder från den tiden. Jag tänker inte berätta om hur jag gick ned. För det var inte en hälsosam nedgång och jag mådde skit och man ska vara nöjd över hur man ser ut! En vän frågade mig en gång hur jag gjorde för att gå ned och jag talade inte om det för varför ska man tala om något sånt? Det var ju en ätstörning jag hade och jag förstod inte att jag var smal när jag hade gått ned kanske femton kilo. Nu har jag gått upp tio sen dess eller mer. Väger mig inte längre för jag hatar att väga mig. Då får jag jävlig tjockisångest. Jag försöker just nu inse att jag är bra som jag är. Det går inte alltid så bra. Jag känner mig ofta tjock och sådant. Jag kan inte ha vilka kläder som helst. Men i sommar revolterar jag mot mig själv och badar i bikini än fast jag inte tycker om min mage och jag går barbent än fast jag inte tycker om mina eksem på benen men jag skiter i det. För jag är bra som jag är! Jag jobbar på att börja tycka om mig själv mera och till hösten ska jag börja simma, ta långa promenader och jogga, när jag skaffat joggingskor. För att komma i form och jag ska ju göra det hälsosamt såklart och för att jag ska få en fastare mage. Jag ska ju göra allt hälsosamt såklart!
marie
Jag vill också börja simma! det måste vara det trevligaste sättet att träna :) synd bara att det inte finns någon simhall i bjästa :/
Fanny
Usch, det är så hemskt med ätstörningar! Fy.
Trackback