Om min första kärlek, om killen jag drömmer om och om lite annat. Ett utkast som väntat på att publiceras. Men nu får det publiceras ändå!
2010-10-18 | 
02:09:29 | 
Jag kommer aldrig glömma min första kärlek. Jag som trodde att jag aldrig skulle bli tillsammans med någon. Jag som var så liten och skör. Jag som tyckte jag var värdelös och så himla ful. Jag stod och hatade min kropp i spegeln och jag som inte kunde äta något som var onyttigt. Jag som motionerade flera km varje dag och sa att jag var tjock hela tiden. Jag rasade ned i vikt. Jag var 14 år och plötsligt började jag prata med en kille på internet, vi bestämde oss för att fika, när vi fikade, var vi båda så himla nervösa och blyga. Så vi pratade bara om en kille som vi inte alls gillade.
Bara för att han var moderat. Den här killen jag fikade med var vänster och jag har alltid vart röd när det gäller politik. Jag är uppväxt med föräldrar som alltid röstat på socialdemokraterna. Vi sågs fler och fler gånger. Jag minns när jag vågade hålla din hand första gången. Jag minns hur blyga vi var, jag pussade dig på kinden och jag minns första gången vi pussades, jag minns när vi satt i Örnparken och åt mjukglass. Hur jag alltid sölade.
Det här var över fem år sedan, det var 2005 och nu är det 2010, men när jag tänker på det, vilket är inte ofta alls längre. Så känns det som det var som igår. Det var du som räddade mig ur mina ätstörningar. Jag hade redan gått ned vet inte hur många kilon, jag som tyckte jag var så mullig, hade nu blivit smal och började äta normalt igen, började förstå att några kilon hit och dit spelar ingen roll. Fast jag gillade ju fortfarande inte min kropp. Men jag minns så tydligt när du viskade i mitt öra att jag var vacker.
När vi delade på ett glass paket hemma hos din pappa, när vi sov i din säng och jag var så himla blyg, så jag vågade inte ta av mig kläderna, inte ens mina strumpbyxor. När vi var på Urkult tillsammans och var jättejätte blyga men ändå så himla söta. Jag minns när vi sov hemma hos Linda för vi skulle vakta taxen Bengt, när vi la oss igen, var jag sådär jätteblyg men den här gången vågade jag i alla fall sova i min sov t-shirt min The Sounds t-shirt och jag minns hur du strök på mig på armen.
Jag minns när vi hade vart på Urkult, det var då min mamma var inlagd på psyket och min pappa var där just då och hälsade på. Så din pappa skjutsade hem mig. Jag minns hur snäll jag tyckte din far var då och det där var aldrig något jag pratade om. Jag höll ofta det där inom mig, än fast det fanns mycket jag ville säga. Att min mamma var sjuk då. Det var ju inget man talade om. Man bara hoppades att hon skulle bli frisk igen och det blev hon ju också.
Jag minns när vi fikade och alltid tog samma sak, jag minns hur sköra vi båda var och när det hade tagit slut emellan oss, då Marie berättade att du tyckte jag var söt när jag hade sjungit på en Håkan låt. Än fast jag mådde sämst i flera månader efter det hela tagit slut, så kommer jag aldrig glömma dig och förra helgen var vi på samma fest och umgicks som vänner.
Men du är ju den enda pojkvän jag haft, som gjort slut på ett bra sätt också och som har vart en bra och vettig människa. Fast mina andra pojkvänner har också vart vettiga, men eftersom det har vart långdistans, så har ju det vart en helt annan sak.
Jag säger bara att man glömmer aldrig sin första kärlek. För sin första kärlek är så himla speciell, man får känna dom där pirriga känslorna för första gången och allt sådant. Jag fick bevisat för mig att jag inte var värdelös och ful. För det var jag ju inte heller. Men jag visste inte att det skulle göra ont så många gånger till. Att jag skulle bli dumpad igen och igen. Men Love hurts, men samtidigt är det så himla fint också och det måste göra ont. För att det sen ska kunna vara hur fint som helst och någon dag kommer jag hitta den där fina människan, som älskar mig för den jag är, som jag har en massa gemensamt med, som jag kan prata om allt och ingenting med och hitta på en massa fina saker med.
Den där fina människan den ska bo nära mig och vara hur bra som helst. Kanske vara lika söt som den där killen som jobbar på Coop som jag drömmer om. Som jag såg igår kväll inne på Sibylla, jag satt bara och kikade på honom. Han såg att jag tittade på honom. Jag började le. Jag önskar att han och jag träffas någon dag och kanske blir vänner och lite till. Men först och främst önskar jag att jag vågar prata med honom någon gång och kanske träffar honom i något annat sammanhang än när han jobbar eller sitter på Sibylla med någon vän och äter mat. Eller så att jag inte skulle vara lika blyg som jag är ibland.
Men det är så himla fint att drömma om fina pojkar eller flickor. Det är det bästa med att vara singel att drömma om fina människor man sett och kanske vill kyssa, kanske drömmer om att få hålla den personens hand. Det mest spännande är ju att man vet ingenting om den personen man drömmer om, man bara målar upp någon slags bild. Men jag hoppas den där killen jag drömmer om är en bra kille och att vi kanske träffas någon dag. Men då kanske jag redan hunnit drömma om någon annan fin person. Men så länge ska jag drömma om den fina killen som jobbar på coop, han kanske är upptagen också. Men det spelar ingen roll. Han är fin i vilket fall som helst.
Bara för att han var moderat. Den här killen jag fikade med var vänster och jag har alltid vart röd när det gäller politik. Jag är uppväxt med föräldrar som alltid röstat på socialdemokraterna. Vi sågs fler och fler gånger. Jag minns när jag vågade hålla din hand första gången. Jag minns hur blyga vi var, jag pussade dig på kinden och jag minns första gången vi pussades, jag minns när vi satt i Örnparken och åt mjukglass. Hur jag alltid sölade.
Det här var över fem år sedan, det var 2005 och nu är det 2010, men när jag tänker på det, vilket är inte ofta alls längre. Så känns det som det var som igår. Det var du som räddade mig ur mina ätstörningar. Jag hade redan gått ned vet inte hur många kilon, jag som tyckte jag var så mullig, hade nu blivit smal och började äta normalt igen, började förstå att några kilon hit och dit spelar ingen roll. Fast jag gillade ju fortfarande inte min kropp. Men jag minns så tydligt när du viskade i mitt öra att jag var vacker.
När vi delade på ett glass paket hemma hos din pappa, när vi sov i din säng och jag var så himla blyg, så jag vågade inte ta av mig kläderna, inte ens mina strumpbyxor. När vi var på Urkult tillsammans och var jättejätte blyga men ändå så himla söta. Jag minns när vi sov hemma hos Linda för vi skulle vakta taxen Bengt, när vi la oss igen, var jag sådär jätteblyg men den här gången vågade jag i alla fall sova i min sov t-shirt min The Sounds t-shirt och jag minns hur du strök på mig på armen.
Jag minns när vi hade vart på Urkult, det var då min mamma var inlagd på psyket och min pappa var där just då och hälsade på. Så din pappa skjutsade hem mig. Jag minns hur snäll jag tyckte din far var då och det där var aldrig något jag pratade om. Jag höll ofta det där inom mig, än fast det fanns mycket jag ville säga. Att min mamma var sjuk då. Det var ju inget man talade om. Man bara hoppades att hon skulle bli frisk igen och det blev hon ju också.
Jag minns när vi fikade och alltid tog samma sak, jag minns hur sköra vi båda var och när det hade tagit slut emellan oss, då Marie berättade att du tyckte jag var söt när jag hade sjungit på en Håkan låt. Än fast jag mådde sämst i flera månader efter det hela tagit slut, så kommer jag aldrig glömma dig och förra helgen var vi på samma fest och umgicks som vänner.
Men du är ju den enda pojkvän jag haft, som gjort slut på ett bra sätt också och som har vart en bra och vettig människa. Fast mina andra pojkvänner har också vart vettiga, men eftersom det har vart långdistans, så har ju det vart en helt annan sak.
Jag säger bara att man glömmer aldrig sin första kärlek. För sin första kärlek är så himla speciell, man får känna dom där pirriga känslorna för första gången och allt sådant. Jag fick bevisat för mig att jag inte var värdelös och ful. För det var jag ju inte heller. Men jag visste inte att det skulle göra ont så många gånger till. Att jag skulle bli dumpad igen och igen. Men Love hurts, men samtidigt är det så himla fint också och det måste göra ont. För att det sen ska kunna vara hur fint som helst och någon dag kommer jag hitta den där fina människan, som älskar mig för den jag är, som jag har en massa gemensamt med, som jag kan prata om allt och ingenting med och hitta på en massa fina saker med.
Den där fina människan den ska bo nära mig och vara hur bra som helst. Kanske vara lika söt som den där killen som jobbar på Coop som jag drömmer om. Som jag såg igår kväll inne på Sibylla, jag satt bara och kikade på honom. Han såg att jag tittade på honom. Jag började le. Jag önskar att han och jag träffas någon dag och kanske blir vänner och lite till. Men först och främst önskar jag att jag vågar prata med honom någon gång och kanske träffar honom i något annat sammanhang än när han jobbar eller sitter på Sibylla med någon vän och äter mat. Eller så att jag inte skulle vara lika blyg som jag är ibland.
Men det är så himla fint att drömma om fina pojkar eller flickor. Det är det bästa med att vara singel att drömma om fina människor man sett och kanske vill kyssa, kanske drömmer om att få hålla den personens hand. Det mest spännande är ju att man vet ingenting om den personen man drömmer om, man bara målar upp någon slags bild. Men jag hoppas den där killen jag drömmer om är en bra kille och att vi kanske träffas någon dag. Men då kanske jag redan hunnit drömma om någon annan fin person. Men så länge ska jag drömma om den fina killen som jobbar på coop, han kanske är upptagen också. Men det spelar ingen roll. Han är fin i vilket fall som helst.
Mimi
vad fint du skriver! kram
Angeliqa
Så fint skrivet Lisa. Jag tror aldrig man glömmer sin första kärlek, även om inga känslor finns kvar så är den första förälskelsen alltid speciell.
Ida
Blev lite glad i hjärtat nu, fint skrivet.
Trackback
