När jag var liten så skaffade vi ett marsvin tills oss var. Vi hade tre marsvin var. De på djuraffären sa att de var tre killar men de var 2 flickor och en pojke, så det blev barn en dag, så Smulan som var pojken fick vi kastrera. Jag var ungefär tio år när vi skaffade dem och de levde i 3 år tror jag. Mitt marsvin hette Vitnos efter en bok som jag gillade när jag var liten, Sannas hette Lurvis tror jag eller något liknande. Den var lurvig och gosig medans min var helvit och Smulan han var lite brun och vit. Deras små ungar var jättesöta och det roligaste minnet jag har med ungarna, är när jag vaknar en morgon klockan 6 och hör att de är något som låter på mitt golv. Då har alla ungarna smitit ur buren, så himla små var dem. Så jag väckte min syster och vi fångade in dom till buren igen, hehe. Vi sålde alla ungar till en djuraffär inne i stan som fanns då och tjänade en liten,liten slant.

Våra marsin var dundersöta och lata, när de var ute på tomten brukade de bara mest gå runt lite lugnt och vi hade dem i sele haha, men det gick inte så bra att gå med dem i sele, haha. Morfar byggde en bur åt dem som de brukade vara i på somrarna. När man skulle klippa klorna på dem, så blev de sura och en gång eller några gånger bet Vitnos mig i bröstet och det gjorde minst sagt ont.

De var gosiga att gosa med och brukade låta och pipa så himla mysigt. Fast det var mest min syster Elin som brukade gosa med dem och byta i buren. För hon trodde inte att vi kunde det. Haha. Dessutom var hon ju äldst också. Jag var ju bara 10 år när vi skaffade dem tror jag. De sista dagarna med Vitnos var inte så roliga, jag badade henne och brydde sig inte och sen en dag när jag vaknade på morgonen, så berättade pappa att hon var död. Jag blev så himla ledsen och ville inte riktigt förstå det. Jag satt och såg på barnprogram eller jag satt och såg på Dr mugg som gick på tv då haha. Mitt marsvin dog 2001 eller 2000, så när vi skaffade marsvinet kanske jag var ännu mindre 7 eller 8 kanske. Minns inte riktigt. Men det var mitt första djur och vissa tyckte våra marsvin såg ut som råttor. Men det tyckte inte jag.

Smulan och Lurvis dog samma år. Smulan dog bara några dagar efter Lurvis, det var kanske bara någon dag efter varandra. Han blev helt enkelt för ensam. Det läskigaste med Lurvis var att hon blev bara smalare och smalare på rätt kort tid, innan hon dog.

Tyvärr har jag ingen bild på marsvinen som vi hade, för då hade jag ingen digitalkamera, då var inte de så himla vanligt, då det var flera år sedan.