Kärleksdrabbel från 06.

2009-05-10 | 13:05:49 | Direktlänk | Kärlek | 1 Kommentarer
Tänkte berätta om en liten kärlekshistoria om en tjej som hade vart singel i fyra månader och hittade en fin kille på sockerdricka, ett ställe där man kan publicera poesi. Det var i början utav februari 2006, hon fann honom och kommenterade dikter, såg bilder på hans bilddagbok och tyckte han var söt. Han svarade på kommentarerna, skrev i dagboksinlägg om den där flickan han tyckte var söt.  De pratade på dagarna på msn och skickade söta sms till varandra. Den 14e februari eller 15e, blev de tillsammans fast på internet, då man var omogen och trodde man kunde bli tillsammans utan att ha träffats. De blev tillsammans och den här flickan var så kär så hon gick in på knapp.nu, tog en bild på honom och skapade en knapp med honom. Som hon sedan brukade ha på sig. Efter ett litet tjat på hennes pappa, om att hon skulle få fara dit, hon var femton vårar. Så då sa hennes pappa att du får åka dit. Flickan tog ledigt ifrån skolan och skrev att hon skulle hälsa på en kusin eller hur det var, hon kunde ju inte skriva att hon skulle hälsa på nån hon aldrig träffat, men sedan fick läraren reda på det ändå.

Dagen hon sätter sig på bussen och påbörjar resan, knappt nervös, kliver på tåget i sundsvall, ställer en fråga till en dam, för att hon förstår knappt tågbiljetten, hon har ju aldrig åkt tåg förut. Åker och det går finfint, äter sin macka med rödbetsallad och köttbullar på. Stannar i Gävle och pratar i telefon med en internetvän hon hade då, sedan fortsätter hon sin resa, tåget stannar lite överallt. När det är några minuter kvar av tågresan är hon jättekissnödig och nervös, men hon vågar inte gå på toa för att hon är rädd att hon ska missa när tåget stannar. Nu börjar nervositeten komma fram. När hon kliver ur tåget så sitter han där på parkbänken, exakt likadan som hon hade tänkt sig.

De säger inte så mycket och går och sätter sig i busskuren, för att vänta på bussen, båda två är himla blyga, men nu börjar dom kyssas, dom har aldrig nästan kysst någon förut, det blir mycket dreggel, han biter mig nästan i munnen, när vi kommer in i bussen, sätter vi oss längst bak, fast vi sitter inte så länge, vi börjar hångla liggandes i bussen istället, flickan hör folk som säger "men gud kan dom inte sluta". Sen när de går av, skäms flickan lite. När vi kommer fram till hans hus, så dricker vi ett glas vatten och lägger oss sedan i hans säng och fortsätter hångla, det är ju så spännande, nu när vi äntligen får göra det.

Sedan vid nio tiden, så fikar vi med hans syster och hans pappa, sedan går vi och lägger oss, hela tisdagen spenderas i sängen och på onsdagen kliver vi äntligen upp, går ut på en promenad, där vi stannar upp för att kyssas, sedan promenerar vi och köper pizza. När vi kommer hem så delar vi på en veggiepizza och sedan hånglar dem igen. Den här veckan händer inte så mycket, vi säger inte så mycket till varandra, förutom på söndagnatt då vi börjar prata på en himla massa. Den här helgen var det ju påsk så hans släkt kom dit, det var lite nervöst men gick bra, jag minns hur jag tyckte det var hemskt, då jag inte vågade äta kött, jag vågade inte ens äta janssons, så jag tog jättelite, för han var ju vegetarian och sen när jag kom hem ifrån resan blev jag också vegetarian.

När jag kom hem så såg jag världens sårmun som jag fått, inte konstigt, så mycket som vi hånglade och sugmärken, och sugmärken började jag hata efter det där.

Vi fortsatte prata på och egentligen gjorde han mig inte så glad, då han pratade om att ta livet av sig och det medförde att jag också blev deprimerad eller mer än vad jag redan var.
Sedan en dag kommer det, i maj, han skickar ett mejl på ett community och gör slut, sämsta sättet att göra slut på, han har ångrat sig flera gånger för det här.

Jag slänger alla breven jag fått ifrån honom, jag slänger även pinset på honom och kentpinsen som jag hade fått av honom, dom slängde jag i ån av någon konstig anledning.

Men detta är en sann kärlekshistoria ifrån när jag var femton vårar.

Nu bjuder jag på en bild på hur jag såg ut på den här tiden.



Blåhårig och smal var jag, med ett väldans slitet hår.

Hannah M

jag kom på att hur överjävlig kärlek än kan vara slutar nog aldrig kärlekshistorier vara vackra, det är omöjligt. och himla fint med blått hår!

2009-05-10    22:05:20    http://cirkuspojken.blogspot.com


Innan du kommenterar:

Kommentaren granskas alltid innan den publiceras.
Ingen spam eller reklam, de raderas direkt.
Kommentarer som innehåller något dylikt som "lägg till mig på bloglovin'"
  raderas. Jag lägger bara till bloggar som intresserar mig.




Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback