Om en önskan som slår in en vacker dag. I höst om jag har tur annars till våren.
2011-07-22 | 
00:59:12 | 
Jag bjuder intill middag i min nya lägenhet. Min alldeles egna lägenhet. Det är lördagskväll och ikväll ska en fin vän komma hem till mig. Min första egna lägenhet och jag har nu fått i ordning i min lägenhet och bjuder därför på en lyxig middag eller kanske en middag bestående av en av mina favoriträtter marinerad qournfile och klyftpotatis, självklart en god sallad till. Det knackar på dörren, jag öppnar. Vi sätter oss vid mitt alldeles egna köksbord och jag bjuder på middag, vi pratar om allt möjligt i flera timmar och ljusen är tända. Sedan ser vi på någon film och äter rabarberpaj och dricker kanske ett glas vin till. Den här vännen stannar kvar hela natten och vi sover i min nya säng som är större och när vi vaknar bjuder jag på frukost. Rabarber och hallon yoghurt med bär i och kanske några goda smörgåsar till och en kopp te. Vi fortsätter prata och sen åker min vän hem.
Dagarna går och jag pluggar till kock på Universitet och kikar på en massa trevliga filmer, lagar god mat, cyklar på loppisar och går på fester på helgerna hos någon trevlig vän i Umeå eller kanske bara spenderar en helg med att baka en massa kakor och jag kan ta hem fina människor och få vara alldeles ensam. Jag behöver inte vara orolig för att mina föräldrar ska höra mig när jag pratar med någon fin människa i telefonen och jag behöver inte skämmas för att säga att jag bor hemma om jag träffar någon fin person. Vi kan ju bara gå hem och sova i min säng och vakna upp och äta god frukost tillsammans. Jag kan bygga upp ett eget liv och handla min mat själv. Tvätta. Bara göra vardagliga saker och inreda lite mysigt sådär och dricka en massa te.
------
Ja. Jag längtar verkligen efter att få flytta hemifrån och drömmer om att bo i Umeå varje dag i en egen lägenhet. Jag vill ha ett eget krypin att bo i och få inreda hur mysigt jag vill och använda allt mitt porslin och bara kunna njuta av att vara ensam och att kunna ta hem någon fin person utan att ens föräldrar behöver vara där. Jag är redo!
Längtan
Jag har en längtan i kroppen efter kärlek. Vakna upp på morgonen och pussas. Hålla varandra i handen. Viska söta ord i varandras öron. Promenera hand i hand. Ha picknick uppe på taket mitt i natten och dricka te. Samtidigt som vi håller om varandra. Ligga under täcket och hångla. Någon dag dyker du nog upp som jag kan dela min kärlek med.
Tankar
Förra veckan tror jag det var eller i veckan, när min förkylning var som värst, jag låg bara och hostade och kunde inte sova den här natten heller och då skrev jag också en liten text.
Sommarlov,mitt allra sista borde jag kunna njuta utav men har ont i själen och en herrans massa ångest. Men sommaren är ju långt ifrån slut än, jag hinner bli hel, men kanske tar sin lilla tid, jag vill hitta på fina saker i sommar. Ska försöka göra det med, men först ska jag bli frisk från min förkylning. Fönstret är öppet. Jag hörde massa fina ljud,jag vill kramas och vara glad. Ensamhet gör ont vissa dar. Vissa dar inte. Jag vill åka på arvika och ha det fint nu. Orkar inte med det som gör ont inuti. Vill ägna mig åt fina saker istället. Orkar inte prata om det för någon, för ofta är jag ju glad med ändå.
Måste säga att sen jag skrev detta så har jag mått mycket bra faktiskt. Jag har inte haft mycket ångest alls i sommar. Känns det som faktiskt. Fniss.
Sommarlov,mitt allra sista borde jag kunna njuta utav men har ont i själen och en herrans massa ångest. Men sommaren är ju långt ifrån slut än, jag hinner bli hel, men kanske tar sin lilla tid, jag vill hitta på fina saker i sommar. Ska försöka göra det med, men först ska jag bli frisk från min förkylning. Fönstret är öppet. Jag hörde massa fina ljud,jag vill kramas och vara glad. Ensamhet gör ont vissa dar. Vissa dar inte. Jag vill åka på arvika och ha det fint nu. Orkar inte med det som gör ont inuti. Vill ägna mig åt fina saker istället. Orkar inte prata om det för någon, för ofta är jag ju glad med ändå.
Måste säga att sen jag skrev detta så har jag mått mycket bra faktiskt. Jag har inte haft mycket ångest alls i sommar. Känns det som faktiskt. Fniss.
Ord
Det gnager i kroppen. Ska vi KRAMAS? låtsas att allt är bra en stund? Dricka en kopp hallonte? Sitta i varandras knän och pussas? Ute på balkongen till solen går ned? Och låtsas att allt är bra? Råka ta på varandra i smyg och fnissa? Samtidigt som vi låtsas att allt är bra?
-
Det enda jag önskar mig är lite glädje och mindre sömnlöshet. Men just nu längtar jag tills jag får fina saker jag beställt. Längtan är fint. Medans min saknad efter dig gör ont. Varför glömmer jag dig bara inte?
-
Ensamhet.
Gör ont ibland.
-
Det enda jag önskar mig är lite glädje och mindre sömnlöshet. Men just nu längtar jag tills jag får fina saker jag beställt. Längtan är fint. Medans min saknad efter dig gör ont. Varför glömmer jag dig bara inte?
-
Ensamhet.
Gör ont ibland.
Solskenet
Något jag skrev för en månad sen när jag var rejält deppig. Tänkte publicera lite dikter här då och då nu fniss.
Jag hatar hur jag inte tar mig upp ur sängen.
Jag hatar all jävla ensamhet, men den är skön också.
Men lite mindre ensamhet. Så skulle livet bli bättre.
Hur jag tänker att jag är dålig. Hur jag inte klarar utav livet, än fast jag egentligen klarar det. För egentligen är jag ju stark! Men nu har jag blivit svag. Fast idag har jag gråtit ut all svaghet.
Hatar hur mina föräldrar bryr sig än fast dom egentligen inte vet.
Det är ju just därför undrar, eftersom dom är oroliga.
Därför dom tjatar.
Därför dom undrar hur det är.
Ibland önskar man att man bodde själv, så man inte hade någon som brydde sig.
Nu ska jag ta mig upp och stå på egna ben.
Visa hela världen att jag är stark!
Snart så slipper jag ju gå till skolan. Snart kan jag göra vad fan jag vill. Sova bort en hel dag. Åka till Paris och leva livet. Men först måste jag komma på vad jag ska syssla med.
Men allt löser sig.
En dag är det jag som står där ute i solskenet och lyser upp hela världen med mitt största leende.
Njuter av alla små saker.
Det är en lång väg kvar att gå men jag vet att jag kommer klara det.
Men innan dess vill jag träffa solskenet och hålla solskenets hand igen.
Jag hatar hur jag inte tar mig upp ur sängen.
Jag hatar all jävla ensamhet, men den är skön också.
Men lite mindre ensamhet. Så skulle livet bli bättre.
Hur jag tänker att jag är dålig. Hur jag inte klarar utav livet, än fast jag egentligen klarar det. För egentligen är jag ju stark! Men nu har jag blivit svag. Fast idag har jag gråtit ut all svaghet.
Hatar hur mina föräldrar bryr sig än fast dom egentligen inte vet.
Det är ju just därför undrar, eftersom dom är oroliga.
Därför dom tjatar.
Därför dom undrar hur det är.
Ibland önskar man att man bodde själv, så man inte hade någon som brydde sig.
Nu ska jag ta mig upp och stå på egna ben.
Visa hela världen att jag är stark!
Snart så slipper jag ju gå till skolan. Snart kan jag göra vad fan jag vill. Sova bort en hel dag. Åka till Paris och leva livet. Men först måste jag komma på vad jag ska syssla med.
Men allt löser sig.
En dag är det jag som står där ute i solskenet och lyser upp hela världen med mitt största leende.
Njuter av alla små saker.
Det är en lång väg kvar att gå men jag vet att jag kommer klara det.
Men innan dess vill jag träffa solskenet och hålla solskenets hand igen.
Ska vi gå hem till mig?
Tänkte börja publicera lite utav allt jag har skrivit. Skriver fortfarande nån gång ibland också, dock alldeles för sällan.
Ska vi gå hem på en kopp te? I en fin mugg? Vi kan dricka utav mitt björnbärste.
Hålla om varandra. Vara fnissiga och se på Amelie från montmartre. Drömma som om vi levde i någon drömvärld. Eller drömma och göra det vi drömmer allra mest om?
Ska vi gå hem på en kopp te? I en fin mugg? Vi kan dricka utav mitt björnbärste.
Hålla om varandra. Vara fnissiga och se på Amelie från montmartre. Drömma som om vi levde i någon drömvärld. Eller drömma och göra det vi drömmer allra mest om?
