Igår när vi gick hem från krogen jag och mitt helgbesök. Min nyfunna kompis. Så stannade vi en stund och jag trodde vi skulle kyssas fast vi gjorde ingenting, eller om vi gav varandra en kram, det minns jag inte och då började jag tänka på han som fick det att göra ont i mig när jag blev olyckligt kär och sen när vi kom hem till mig, blev jag lite nere och arg på mig själv för att jag skulle börja tänka på nån som det aldrig hade funkat med och nån som det var superlängesen jag träffade och några månader sen jag blev sårad+ att denna har en ny. Men som han sa till mig när jag låg där i sängen då och var arg på mig själv för att jag alltid skulle börja tänka på denna person, att tiden läker alla sår. Han sa inte riktigt så. Men allting har ju sin tid. Så är det ju och jag glömmer honom mer och mer för varje dag. Sen skedade vi istället och jag har haft den finaste helgen på länge med min nyfunna kompis som är hur snäll som helst. Bra människor är det bästa och jag tänker inte bli kär på länge för det gör så jävla ont. Bättre att vara vänner och kunna få kramas på köpet utan att det ska behöva göra ont sen. Sen vet man väl aldrig vad som händer. Men vågar då inte bli sårad igen. 

 

Nu ska jag snart sova i min renbäddade säng som känns alldeles förstor för mig inatt och jag är bara gråtig och känner mig ensam. Så kan det bli när man haft sällskap en hel helg. Men i morgon känns det nog bättre.