Mina tankar som snurrar omkring -

Utkast från sent inatt,fortsättning på att skriva av sig lite. Om lite av min uppväxt, hur jag tagit mig framåt i måendet.

2011-09-23 |

13:00:59 |

Direktlänk |

Tankar |

8 Kommentarer

Jag tänker ibland hur långt jag har kommit i mig själv. Liksom i mitt mående. Igår natt tänkte jag alldeles för mycket och kunde därför inte somna. Jag hade ångest och började gråta. Jag önskade jag hade någon som kunde hålla om mig eller något. Men sen så somnar jag. Jag vaknar upp och mår bättre. Liksom det hade försvunnit när jag hade fått lite sömn. Det är ju oftast så. När man mår dåligt mår man ju oftast bättre efter lite sömn. Jag brukar kunna börja må dåligt ganska lätt när jag är väldigt trött och sådär. Eller när man ligger i sängen och tänker alldeles för mycket. Då är det skönt när man somnar tillslut. Sen vaknar man och mår bra igen. Det är så himla härligt. Jag hade ju väldigt mycket depressioner i tonåren, var självdestruktiv när jag gick i högstadiet och ibland i gymnasiet. Hade ätstörningar, ångest för en massa saker.

Förut när jag vaknade och mådde dåligt så tog jag mig aldrig upp ur sängen heller. Då blev det ju bara ännu värre. Nu om jag vaknar på dåligt humör, så kliver jag alltid upp på en gång och gör det jag tänkt göra den dagen. Det jag menar egentligen är att jag kunde ställa in träffar med vänner, skita i att gå till skolan när jag gick i gymnasiet bara för att jag mådde så himla dåligt. Jag såg inget ljus i mörkret liksom. Trodde aldrig på att det kunde bli bättre. I slutet på gymnasiet när jag hade gått in i väggen, trodde jag att ingen tyckte om mig. Jag klankade ned på mig själv hela tiden. Jag var på botten. När jag gick i högstadiet, trodde jag hela tiden att jag var värdelös.

Det är så härligt hur långt framåt jag har tagit mig i mig själv. Jag är trygg i mig själv. Visst jag har säkert endel kvar. Men jag har tagit mig så sjukt långt. Jag tycker oftast jag duger som jag är. Jag har dålig dagar jag med. Men jag har inga depressioner och mår jag dåligt vet jag hur jag ska ta mig upp igen. Jag äter vad jag tycker om och jag promenerar för att det är trevligt. Jag skulle aldrig börja motionera för att rasa en massa i vikt. Aldrig. Jag promenerar för att det är mysigt och jag tycker om det. Det är inget tvång. Jag kan äta en äppelkaksbit och inte få ångest över det. Det är så jävla skönt. Jag minns ju förut, högstadietiden, när jag ibland kände mig så jävla äcklig över att jag ätit lite godis och funderade på att spy upp det. Men gjorde det aldrig. Jag var tvungen att promenera runt sjön varje dag för annars skulle jag bli tjock. Jag var tvungen,tvungen till att göra en massa saker. Jag kunde inte unna mig godis eller något för jag skulle ju bli tjock då.

Jag uteslöt såna saker i livet och det här var många år sen nu. Men när jag tänker på det nu kan jag inte förstå det. För jag älskar ju mat nu liksom.

Ja. Det är underbart hur allting bara kan bli bra. När man blir hel i sig själv. För då när det går åt helvete. Man misslyckas med något. Då är det enklare att ta sig upp. Som nu när jag inte kom in på Universitet, utbildningen jag ville gå. Nu tänker jag framåt istället. Kollar upp jobb jag ska söka, kurser jag ska söka till våren och tänker att jag kanske kan komma in på någon distanskurs som inte börjat ännu. Jag lägger mig inte ned och tror att allting är kört. Jag ägnar mig åt fina saker och trivs i mig själv. Visst, jag kan ha skitdagar. Jag kan tycka jag är ful, fet och allt det där. Jag är kanske inte så jävla nöjd med min kropp jämt.

Men när jag mår dåligt så vet jag hur jag ska hantera det och skadar inte mig själv. Stannar inte i det. Låter mig må dåligt, men jag gör fina saker, som att se fina filmer, dricka en massa te, skriva brev, sysselsätta mig med saker helt enkelt.

För är det något jag har lärt mig. När man mår skit. När allt känns skit. Då ska man sysselsätta sig med saker. Det är därför jag alltid sysselsätter mig med saker och ting. Än fast det blir långtråkigt ibland. Men man kan ju inte göra ingenting. Jo, klart man kan. Men det finns ju alltid saker att göra. Jag måste sysselsätta mig med saker för att inte börja må dåligt. Börja tänka för mycket liksom. Men jag längtar sjukt mycket när jag kommit in på någon kurs eller får något jobb.
Jag saknar verkligen att göra något vettigt om dagarna som jag gjorde då jag fixade mitt slutbetyg. Så jag ska ta tag i det här nu!

Jag vet inte riktigt vart jag ville komma med den här texten. Men jag ville komma till att alla ni som mår dåligt, det kommer bli bra igen. Det kanske känns åt helvete just nu, men det kommer bli bra. Jag lovar er. Jag vill ge er hopp. Ni som känner mig och har känt mig länge. Ni vet hur långt nere på botten jag vart och vart jag är idag. Det har tagit tid. Men ni kommer få må bra en dag. Det vet jag. Det tar tid att bli hel i sig själv, att börja tycka om sig själv, att ta sig ur depressioner och inte falla tillbaks igen. Men det går. Jag har vart där och vet hur jobbigt det är när man är på botten. Då tror man verkligen inte att man kan ta sig upp igen. Men det går. Jag lovar. Det tar tid.

Jag har vart med om jobbiga saker det här året. Men det går inte att jämföra med hur jobbig tonåren var. Men sen så tänker jag på hur jävla stark jag är. Jag har blivit starkare utav det. Men alla är inte så starka som jag. Men jag ville mest bara ge er lite hopp. Det går att ta sig ur det. Jag har inga bra tips på hur man botar en depression, men man ska ta sig upp ur sängen än fast det känns förjävligt den dagen, annars blir det bara värre, sen hjälper det ju förstås om man har fina vänner och en fin familj som bryr sig om en. Eller helt enkelt bara ta hand om sig själv lite när det känns som jävligast. Med att dricka te, se fina filmer. Göra sånt man tycker om helt enkelt.

Oj. Vad jag skriver. Men jag har inte skrivit om saker och ting på länge. Jag har inte skrivit utav mig eller skrivit om sånt som är viktigt. Som behövs skrivas om. Men nu slutar jag här.

Nu är det verkligen dags att besöka sängen och lyssna på kära vaken i p3 och p4.

Puss och kom ihåg att ni är fina! <3

Erika

Du skriver så kloka saker!

Igår hade jag en riktig nere dag, men det är mycket bättre nu än det var i början efter bb-vistelsen.

Så precis som du skriver så ska man försöka härda ut för det blir bättre sedan. Och att det är viktigt att ta sig upp och göra saker och ting även om det känns tungt.

Kramar!

2011-09-23