Jag vet inte varför jag ljuger. jag vet inte varför. men när någon frågar hur jag mår. då säger jag bara något som kommer ur mig utan att jag tänker. Varför skulle man säga att det är helt okej? Eller att det är dåligt, när man bara kan säga att det är fint. Idag träffade jag min gamla teaterlärare, det var inget givande samtal. Det var en fin utställning. Jag tänker för mycket och jag orkar inte riktigt nu. Men i morgon ska jag ta en promenad med en vän, det blir trevligt och promenera på stan, dock utan musik, för jag har inte hittat någon kamerasladd ännu och glömde min mp3 sladd där borta. Där kärleken är. Dit jag vill tillbaka. Men när jag umgås med människor är det bra. Ibland blir ensamheten bara för jobbig. Men nu läser jag en massa fina bloggar i alla fall och tänker inte skriva en massa privat skit här. Jag är väl mest bara rädd för något, men det borde jag inte vara. Tänk om jag skulle skriva om allting här. Det skulle ju vara galet. Lyssnar på fina Melissa Horn. Nä slutar här. Punkt.