Jag är rädd.
Så jävla rädd att jag är gråtfärdig.
Men tänker inte berätta varför jag är rädd..
Jag vet inte varför det skulle vara det.
Det vore ju konstigt. Det är nog något annat.

Imorgon ska vi till Farmor och Farfar och fira Farfar, jag känner inte för det, men det blir säkert trevligt. Men det är inte det jag är rädd för. Allt löser sig nog.

Puss och inga mer dumma tankar nu. På kvällen börjar man ju alltid tänka för mycket och ensamheten blir jobbig ibland. Går nog och lägger mig istället, efter jag läst alla blogginlägg som uppdaterat.

Det här inlägget lär jag säkert radera också, eftersom jag gör det med alla typ depp inlägg nuförtiden. Vet inte varför. Men blir oftast så.

Fast nu orkar jag inte radera det här inlägget, varför ska man radera känslor som man har känt?