I dag är det stora feta ångestdagen,jag vill verkligen inte börja skolan igen, jag har inget liv,jag önskar att jag gjorde massa saker på dagarna i stället för att bara sitta hemma och inte göra ett piss. När jag kommer hem från skolan så gör jag ingenting. Jag vill inte börja helvetet igen, jag vill inte. Jag är så jävla utanför, ingen vill umgås med mig,finns ingen att prata med, men vafan jag HÄRDAR! Jag ska klara det, jag orkar inte ta tag i plugg,ingenting.
Jag bara sover.

Nej,jag mår inte bra men detta år ska bli bättre. Jag har inte gjort något vettigt alls på hela jävla lovet och nu är det över. Hur kul är det egentligen? Inte så jävla roligt, jag hatar söndagar, jag hatar att jag sov bort denna dag också. Hoppas jag kan somna vid elva i kväll, om jag har tur, jag har ju ändå bara sovit 6-7 timmar nu typ. Känner att jag knappt orkar vara uppe i dag helle, usch, allt är så meningslöst egentligen. Drömmer läskigt,konstiga drömmar om nätterna också. Eller ja, nu sov jag ju på dagen men i alla fall. Drömmer alltid cp-drömmar. Ser inte framemot att träffa klassen igen,har fan inte saknat någon,kommer aldrig ens sakna någon heller.

Men jag ska ta tag i skolan och härda, ska försöka skaffa mig ett liv också....

Mål för året är i alla fall:

- Bli nyttigare, gå hem från skolan varje dag, i varje fall försöka
-- Äta mer till lunch så jag iaf blir mätt , ska försöka.
-  Skaffa mig ett liv, good luck,lol
- Sitta vid datorn mindre
- Sluta äta fisk
- Åka på ARVIKAFESTIVALEN!
- Träffa massa internet kompisar i år igen, Irl.
- Åka till  Göteborg och  Stockholm
- Bli mer nöjd över mig själv.
- Gå ner i vikt, fast egentligen inte, men jag vill bli nöjd över mig själv,fast det kommer jag aldrig bli, men längst inne i pannbenet  vill jag gå ner i vikt, men jag får inte för mig själv. Fast jag är rädd om jag skulle börja motionera mera, kanske jag går ner, eh, men antagligen inte!

Finns inget vettigt att göra idag, bara deppa sönder sig och läsa Bitterfittan <3, skulle ha pluggat på lovet men lov är tillför att vila upp sig. Fattar inte hur det kunde gå så jävla fort? Det är ingen som nog fattar i klasshelvetet, hur jävla utanför jag känner mig heller. Det är ingen som vet hur jag mår egentligen.... Men men. Skitsamma, allt fixar sig, men tror fan inte detta år kommer bli bättre alltså. Jag orkar inte vara positiv.