Jag hatar mitt liv idag. För jag är bara deppig och ångestartad. Har pluggat till kulturhistoria provet i morgon, ett stort jävla prov, vet inte om det kommer gå bra, vet inte om jag fick in något i min osmarta hjärna.
Började gråta och tappade koncentrationen. Jag vill vara liten igen ibland så man får tröst så fort man gråter. Fast jag drar mig undan så ingen ska se att jag gråter. Livet är inte en dans på rosor. Bara för att jag är kär och tillsammans med finaste så är inte livet bättre. Jag mår bra vissa dagar men andra dar så bryter jag bara ihop.
Tur att jag slutat skada mig själv i alla fall. Mitt liv börjar gå framåt, äntligen!

Men jag vet inte,jag tror jag kommer sluta på Ica heh, när jag blir äldre. Vill bara ha v.9 på fredag nu, då kommer sötaste hit. Men jag vågar inte hoppas på något alls. Kärleken kan sluta när som helst. Fall jag hoppas att det håller länge kommer det kanske gå dåligt. Jag är bara så rädd för att bli sårad. I morgon ska jag träffa Susanne kommer bli skönt, inte träffat henne på länge. Sitter just nu och lyssnar på Kent <3. Snart får jag äntligen se de igen! Kent är så jävla bra.

En sån här dålig dag som idag, så förstår jag inte varför någon tycker om mig eller kan säga att jag är snygg. För de ljuger bara,jag är inte fin någonstans. Inte på nått JÄVLA ställe.
Jag skulle bli nyttigare i år,har inte lyckats så jävla bra, men året är inte slut än eller något.

En sån här dag så skulle jag bara behöva ligga i din famn och veta att du finns där för mig.

Det har bara passerat en vecka sen var jag hos dig, men än så är saknaden som värst. Livet går ut på att sakna härda, må dåligt. Men det är bra också ibland som tur är.



Jag skulle bara vilja försvinna och åka in i en fantastivärld såna dar. Men jag vet att livet kan vara bra, så jag ska inte försvinna.
Jag vill försvinna in i min bokvärld. Men jag vet inte vart boken har tagit vägen som jag läser just nu,helt försvunnen är den. Men bara leta. Den dyker nog upp. Ibland så vill jag bara pausa. När jag låg i hans famn ville jag bara pausa och låta det vara sådär fruktansvärt overkligt bra. Varför kan inte livet få vara overkligt bra oftare?

Men det är nog bra att man inte alltid mår bra. Men man mår oftare dåligt än bra. Det är väl enklare att falla dit liksom ner i det mörka hålet.
Nu låter jag som en deppig människa, men jag är ju det ibland och en blogg är tillför att skriva av sig som en dagbok och man behöver ju inte läsa.