Om en fredagskväll.
Vi hade spelat bowling. Vi står utanför bowlingen och funderar på vad vi ska hitta på. Två i sällskapet skulle gå ned på public och ta sig en öl eller något. Men min fina vän han var ju sjuklingen så han skulle hem och lägga sig. Jag säger att jag ska gå hem. Fast det är ju inte vad jag vill. Så jag säger istället att jag ska följa honom hem och trösta honom för att han var sjukling,berätta godnattsaga och så. En av mina vänner säger att vi borde gå hem och kramas. Men jag följer honom hem såklart eftersom det bästa jag vet är att få sova med honom varje helg. Eller inte varje helg,varannan blir det väl ibland också. Men det är typ höjdpunkten iaf när det händer. Så vi gick hem till honom, la oss i sängen och kikade på en läskig film. Fast det slutade med kramar och sömn istället. Bästa som finns är ju att få somna tättintill och när man vaknar så kikar man på den fina personen som sover. Försöker somna om tills personen vaknar. Jag vågar ju nästan aldrig väcka någon som sover. Så då ligger jag och drar mig i sängen istället. Jag är typ lyckligast lottad som får skeda ofta och näe vi är inget par. Vi är bara väldigt bra vänner fast jag tycker ju om honom det är klart! Annars skulle jag ju inte skicka sms och hellre ha myskväll än att festa. Min fina fina vän. Världens snällaste dessutom och jag kan vara mig själv sådär som jag inte har kunnat varit förut. Jag kan liksom vara sådär knäpp som jag är :D
marie
Hihi :) det är så roligt att du hittat någon att kramas med! får se om ni blir ett par i framtiden ;)
Svar:
Lisa
Trackback