Jag mår kanske inte så bra just nu och det märks mest när jag är ensam och nyss pratade jag med min pojk i telefon litegrann och allt började göra ont igen för jag saknar honom så mycket men ändå så tar jag mig inte dit. För att jag är dum. Eller snarare för att jag mår rätt konstigt just nu. Jag tänker att jag måste ta tag i mitt liv. Men jag gör det aldrig. Jag har tänkt skicka det där mejlet, så nu ska det bannemig bli av i helgen, än hur jävla rädd jag är för svaret, ska sluta vara så jävla rädd. Så jävla gråtig och sömnlös på nätterna, fast det är ju inte mitt fel att jag inte kan somna förstås. Jag behöver knappt tänka, det går bara liksom inte ändå, fast somnar ju alltid tillslut och nu ska jag ordna upp det här och åka till min pojk snart, för då blir jag lycklig igen. Han är den underbaraste i hela världen och jag vill ju mest av allt vara lycklig och må fint, har väl bara hamnat i någon liten svacka och som tur är så mår jag ju bra när jag är med människor. Det är bara när ensamheten tränger sig på ibland, det blir jobbigt och alla dom där tankarna dyker upp.

Ska inte skriva en massa deppigt skit här. Nu ska jag lyssna vidare på Jonathan Johansson och läsa bloggar.

Puss.