Inatt drömde jag en massa konstigt. Jag vill inte drömma en massa konstiga drömmar. Men jag kan inte bestämma över vad jag ska drömma. Det går ju inte precis. Jag drömde att jag tappade min ryggsäck, att jag inte fick vara med på idrotten för att jag var så himla dålig, att en tjej blev misshandlad och vi blev jätterädda och sprang iväg. Det läskiga med det här är att tjejen i drömmen. Har blivit misshandlad och träffar samma sorts killar och blir misshandlad igen och jag blir så ledsen, över att hon ska ha sån otur. Nu är hon med barn och den här killen hon är tillsammans med verkar rätt konstig med. Än fast jag tyckte illa om henne ibland i högstadiet, vi bråkade och så, så tyckte jag ändå om henne för vi var ju vänner i lågstadiet och högstadiet ibland. Man blir så ledsen när det inte går bra för folk. När de lyckas träffa på samma elaka människor hela tiden. Hon har blivit våldtagen också. Sedan misshandlad. Så hemskt att folk får bli behandlade så.

Sen när de blir våldtagna eller misshandlade utav deras pojkvänner, så vågar de ju inte polisanmäla heller. För då om de polisanmäler personen. Så kan ju den döda flickvännen eller vad som helst. Man vet ju aldrig vad de är kapabla till. De sägs ju att den mesta misshandeln händer inom hemmet.

Sen blir jag glad över att jag inte har lyckats träffa just de killarna. Som har gjort sådana saker mot en. För det sätter nog djupa spår och sår i kroppen som människa. Bara att jag trodde att jag skulle bli våldtagen en gång när jag var 14, satte spår i mig. Men jag blev ju inte ens våldtagen. Men jag var ju så himla rädd för att han tog på mig, än fast jag inte ville och jag skakade, grät och han tjatade hela tiden om att han skulle ta min oskuld och jag sa gång på gång att jag hade pojkvän och att jag inte ville. Efter något som kändes som en evighet försvann den där killen ifrån tältet och jag var dödsrädd hela festivalen efter det. Jag var även rädd varje gång jag kom i en sits då jag sov hemma hos en pojke. För jag trodde alltid att de skulle våldta mig. Jag var alltid så himla rädd för det. Men det hände aldrig.

Jag började gråta gång på gång när någon hamnade med handen på något olämpligt ställe. Det tog ganska lång tid innan jag vågade tro på att killen inte skulle våldta mig. Men det var ju aldrig någon som gjorde det. Jag hade bara fått för mig att de skulle göra det. Bara för att jag var helt säker på att den där killen 05 skulle våldta mig. Men det gjorde han ju inte. Han bara tafsade på mig och sa äckliga saker utan att jag ville.

Eftersom bara just en sån händelse när jag var 14, satt djupa spår på mig. Så tror jag att om man blir våldtagen och misshandlad. Att det sätter en herrans massa djupa spår i en och är svåra att glömma. Sen om man träffar samma slags personer hela tiden, så det bara händer fler och fler gånger. Så blir det ju ännu värre.

Man ska vara tillsammans med varandra och inte ensam en massa om man är på festival ex, för där kan det hända mycket, fast jag tror det händer mest inom hemmen ändå.