Trasslig,trassligare,trassligast,tragisk,mer tragisk,mest tragisk.

Så känner jag mig idag. Jag har inte vart i skolan på evigheter känns det som. Så nu är jag rädd, töntig nog så har jag hunnit blivit rädd för skolan på de här fem dagarna jag inte varit där. För att jag varit jätteförkyld. Tänkte ju gå idag, men sov så dåligt inatt och halsen var elak, så idag har jag ätit en strepsils och halsen är redan bättre. Druckit ett gott glas juice också. Nästa vecka ska jag gå hela veckan, det har jag bestämt fast mest av allt vill jag lägga mig ner och dö en stund. Det känns så just nu.  Men det blir alltid bättre och tonåren är värst som sagt. Fast för mig var det högstadietiden som var värst, men nu känns det som om denna tid håller på att bli lika sämst med, men snart är det över, och jag ska klara det. I dag vill jag bara dricka apelsinjuice i  mitt pimpim glas och göra ingenting. Pappa köpte strepsils till mig idag och de var superbra för halsen, jag rekommenderar! 

Mamma köpte något som hette Zona en salva, som jag får hoppas funka för mina eksem, jag läste en artikel igår och det kan hända något mirakel så alla mina eksem försvinner, ifall jag smörjer in morgon och kväll. Återstår att se ifall det funkar på mig.

Men i morgon ska jag hitta på något och till veckan är det skolan igen vare sig jag vill eller inte, man vill inte direkt tappa studiebidraget och sen är det sportlov.

Som sagt idag är jag trasslig med trassligt hår,mjukisbyxor och min kofta. Livet är inte lätt. Det är bara att vänja sig. Men man får vara glad, när man umgås med fina människor eller vara glad över att man har en sån fin internetvän som alltid gör en glad, vara glad för dom som finns. Man får vara glad för det där lilla extra, för att jag gjort fina kakor, för att jag tog mig upp osv. Ja, om jag hade tagit mig upp i morse hade jag vart gladare nu. Varför ska jag vara så jävla dålig för? Jag är ju det.

Varma kramar/ L