Jag har städat lådor och lådor, slängt bort massa skit, fyllt en hel kasse med second hand grejjer, lyssnat på sugarplum fairy, timo räisänen, electric folk som jag inte lyssnar på så ofta längre. Hittade ett kort med mig och mats på och klarade knappt av att titta på det, såg skivan jag fick av honom, seriöst det är sjukt svårt att glömma den första man var tillsammans med, visst jag har glömt honom för längesen men det är liksom det att när man ser saker man fått och då kommer minnena upp.

Jag borde gå och lägga mig nu men istället pratar jag med johan på msn och lyssnar på säkert, men jaja,jag kommer i säng någon gång och jag har bestämt mig för att gå till skolan i morgon och såklart ska jag ta mig upp och gå till skolan då :).

Det var sista avsnittet av hundra höjdare idag extra långt avsnittet och vinnaren av årets hundra höjdare i USA blev mike hette han, han som dansade hela nätterna lång, knarkade, gick i sitt rosa linne och visade kuken för alla nej fel vinnare tycker jag, snygga kreativitets mannen skulle ha vunnit, mums på han! I dag i outsiders var det en man eller hon har ju opererats till en kvinna nu och det var helt underbart för hon var på sin gamla högstadieskola och föreläste och ungdomarna var så underbara och starkt gjort utav henne då hon inte hade fina minnen därifrån, hon var förstås nervös innan hon skulle dit och så men det förstår man ju.
Då började jag tänka på i höstas när jag var på min gamla högstadieskola och spelade teater en eller två gånger, nu minns jag inte. Det var hemskt innan jag skulle spela, jag mådde skitdåligt och hade ångest därinne i det lilla rummet, men när jag kom ut så körde jag på bara och det gick suveränt. Det kändes som en segring.

För eleverna var ju inte detsamma som mobbade mig när jag var yngre, de som mobbade mig de går ju 1-3 året på gymnasiet nu.  Men fortfarande när jag går förbi skolan varje dag får jag lite ångest men ingen säger ju något och det är ju  ingen som har mobbat mig som går där nu tror jag. Men det är hemskt vilka spår det sätter sig på kroppen.  Liksom jag skulle kanske inte fått ätstörningar ifall jag inte blivit mobbad för det var ju en kille en sommar ,sommaren 05 eller 04 som skrek till mig på badplatsen " vad tjock du är" eller något och då det var då allting började. Promenaderna, cykelturerna, allt jag bara sa hela tiden jag är så tjock lalal och jag kan inte äta det där godiset och slutade äta sötsaker, i skolan åt jag allt mindre, men ingen förstod ju först efteråt när läraren sa att jag hade blivit smal, kompisarna, men jag fattade ingenting, för jag såg ju bara fettet på min kropp.

Men det sitter kvar fortfarande för jag motionerar ju såklart,går hem varje dag och tar cykelturer för jag vill hålla min kropp i form och jag är livrädd för att gå upp i vikt,jag är livrädd för att jag en dag inte skulle kunna ha mina kläder längre, men jag kan äta sötsaker med gott samvete ändå för jag vet att jag inte kommer gå upp i vikt.
Men samtidigt vill jag ju gå ned i vikt men jag vill ändå inte, för jag kommer aldrig bli nöjd.
Fast ibland tänker jag varför går jag inte ned i vikt så min mage försvinner? Men jag har ju ingen mage egentligen bara lite, men så har de ju flesta som är lagom.
Dessutom är det sjukt hur jag tog mig igenom allt nästan själv, någonstans insåg jag att det hade gått för långt när 17 kg hade försvunnit och sen började jag gå upp i vikt igen, fast det minsta jag har vägt var väl typ 55 till min längd på 1.70 och idag så väger jag lite över  60.
Men jag är fortfarande glad över att jag gick ned i vikt för jag ville ju inte se ut så som jag såg ut lite mullig, ingen ville ha mig trodde jag, för jag trodde ju att jag var värdelös osv.
Jag är glad över att jag träffade mitt första ex för det var ju hans hjälp, hans fina ord som fick mig att sluta att gå ned i vikt.

Nu blev detta ett inlägg om min uppväxt och om ätstörningarna, mobbningen jag hade men jag är glad över att jag kommit till insikt att jag är bra som jag är än fast jag har lång bit kvar att gå för att få ett bra självförtroende.
Nu ska jag nog hoppa ned isängen eller ja inom en timme ska jag sova, ett bra mål tycker jag haha, fast fortfarande kommer jag lägga mig försent men iaf...