Tankar
2008-12-20 | 
02:34:05 | 
Jag hatar ångest,jag hatar mina tankar, jag hatar att jag inte gick hem tidigare. För det var tråkigt. Min syster och hennes pojkvän somnade rätt snabbt. Sen satt jag där rädd för att gå hem för att jag alltid brukar få ångest och börja grina. Men jag tog mig hem tillslut och jag sjöng bort min ångest, det var skönt med några tårar. Sen när jag väl kom hem var jag tvungen att knacka,knacka,knacka för mina föräldrar trodde jag skulle sova borta och därför låste de såklart dörren.
Allt känns rätt värdelöst för tillfället, jag skulle vilja leva, kramas, umgås, baka, öppna mig, grina i någons famn,skeda,vara tillsammans med någon men det kan man bara inte bli sådär, ta långa långa promenader, göra massa roliga och fina saker helt enkelt. Men snart är det julafton och den brukar vara fin. För min familj är underbar. Än fast jag aldrig kan prata med de om hur jag mår. Men de är fina på sina sätt iaf. Jag såg min julklapp jag ska få utav Robert inslagen idag, jag tror det är en fin blommig termosmugg eller en burk, jag gissar på termosmuggen för det var ifrån Åhlens. Åhhh,snart är det julafton! I helgen blir det städning och bakning. I morgon blir det tv-kväll också bajsdansbandskampen bara för att liksom, sen en film love actually och lite svensson,svensson.
Får hoppas jag träffar Susanne i morgon också eller på söndag, bara vi hinner ses, annars blir jag ledsen,för jag har julklappar och ge och jag saknar henne. Känns som om vi glider ifrån varandra. Jag ska se till så vi inte gör det. Jag vill inte glida ifrån henne. För hon är en sån fin vän.
Just nu dricker jag apelsinte och sen ska jag nog borsta tänderna och hopp i säng, för inget intressant kan direkt hända så här sent på natten förutom att denna låt är svinigt bra http://www.youtube.com/watch?v=qp23w0v-GB8&translated=1, antony and the jonsons-another world.
Det jag hatar mest med mig att jag gömmer allt där inne i ett hål. Jag säger inte så mycket. Jag har massa tankar, ångest som jag lever med, sömnsvårigheter, men det göms där inne och jag berättar aldrig om mina tankar för någon ungefär. Det är himlarns svårt att öppna sig tycker jag. Men himlarns skönt. Minns när jag öppnade mig för mitt ex hur skönt det var. Att ha någon där som torkade mina tårar och höll om mig. Sånt är underskattat för det är skönt.
Nu ska jag dricka upp mitt te och försöka slappna av.
Puss
love actually är så himla bra! :)
du, du är inte ensam vännen. jag har oxå mega svårt för att öppna mej även fast jag skulle kunna behöva det väldigt ofta. jag är oxå mörkrädd, väldigt mörkrädd, jag vågar knappt vara vaken själv när de är mörkt. jag gråter ofta för mej själv.
aja, de jag vill ha fram är att du är inte ensam om att känna så! <3
Ja, jullov!<3 Jag vet inte vad jag ska hitta på... träffa vänner och fixa lite på mitt rum tror jag:)
Vad ska du göra?
pouusss!
Du är söt! :)
Spärrar kan både vara något positivt och något negativt. Dom kan var bra att ha då personer man inte riktigt litar på vill komma nära. Dock kan dom förstöra så himla mycket om man håller i dom stenhårt. Jag höll på att förstöra mitt förhållande i början, just på grund av mina spärrar. Var liksom alldeles för rädd för att släppa någon inpå livet. Men det löste sig snabbt då jag förstod att jag verkligen älskar Martin och att jag inte behöver mina spärrar på samma sätt längre :)
Puss!
