Ätstörningar
2009-05-11 | 
21:32:06 | 
Jag tänkte skriva ett inlägg om ätstörningar då det är ett så sjukt aktivt ämne och då jag haft det då jag var yngre och för att jag nyss gjort ett arbete om det, som jag måste lämna in hehe.
Ni som vill ha ätstörningar för att gå ned i vikt, vissa vill faktiskt det, så är det bara dumt, man får himla ont i magen av att inte äta, jag blev träningsberoende, när jag gick i 8an, ett tag så cyklade jag + gick runt höglandsjön, på samma dag= 1 mil och åt inte efter jag hade vart ute och motionerat heller, drack bara ett glas vatten, tillät mig inte att äta godis eller chips. Då jag trodde att jag skulle bli tjock. Åt inte mycket till skollunch heller. Jag rasade ner i vikt, gick ned 17 kilo på mindre än ett år, mina nyckelben började synas mer och mer. Räddningen var då jag fann min första pojkvän, han fick mig att inse att jag var bra som jag var och där med slutade jag gå ned i vikt.
Men än idag har jag en släng av ätstörningarna kvar, tycker jag är tjock i vissa kläder, vissa dagar vill jag inte äta det och det eftersom det kan jag bli tjock utav och så. När man sedan slutat äta lite och börjar äta en massa igen, tränar inte lika mycket, då går man upp i vikt och tycker att man är tjock igen. Jag tycker fortfarande jag är tjock än fast jag är helt normalviktig. När man är inne i det där, i själva hetsen att gå ned i vikt, så bryr man sig inte om att andra säger att man är smal eller bra som man är, för det enda jag ser på min kropp är vad jag vill ändra på och i just mitt fall var det min mage jag ville ändra på, den såg alltid tjock ut och det tycker jag fortfarande, gillar inte min mage alls, men försöker gilla den.
Min lärare som jag hade då, sa till mig, vad slank du har blivit, det tog jag som något positivt då, som att jag hade vart tjock innan och ville fortsätta gå ned i vikt, min mamma tyckte det var bra att jag hade gått ned i vikt, men alla mina kläder blev förstora, så jag fick köpa nya kläder, jag blev mer frusen utav mig. Det finns inga fördelar alls med ätstörningar, då man kan gå ned i vikt på ett mer hälsosammare sätt, genom att lägga om kosten och äta nyttigare. För slutar man äta så äter kroppen upp sig själv inifrån och det finns bara nackdelar med anorexia och bulimi, jag fann inga fördelar med de två olika sjukdomarna. Det finns även en sjukdom där de tränar himla mycket och det kan också gå till överdrivt, jag kommer inte på vad den heter nu men.
Så vill man gå ned i vikt, så ska man göra det på ett hälsosamt sätt, eller helt enkelt börja tycka om sig själv som man är, för går man ned i vikt, några kilon, hittar man alltid fel på andra ställen utav kroppen och fortsätter, det blir ett ont mönster. Jag brukar tänka så här nu ibland när jag känner mig tjock och önskar att jag vägde några kilo mindre, att jag kommer aldrig bli nöjd än om jag går ned några kilon. Det handlar bara om att lära tycka om sig själv så som man är. För alla är bra som man är, ifall man nu inte är överviktig och behöver gå ned i vikt för att man inte trivs med det. Men det mesta handlar faktiskt om att lära gilla sig själv så som man är. Alla är bra som dom är och man är bäst på att klanka ned på sig själv, så är det. Det går inte att komma undan.
Med den här texten ville jag bara säga att ätstörningar är inget man vill ha, för det är svårt att komma ur och man får en släng utav det sittandes kvar även när man kommit ur det. Dessutom finns det inga fördelar alls. Vissa som har anorexia svälter sig till döds.
Här är alla nackdelarna med anorexia:
Det jag ville med det här var att berätta om hur det är att ha ätstörningar och hur svårt det är att komma ur.
Ni som vill ha ätstörningar för att gå ned i vikt, vissa vill faktiskt det, så är det bara dumt, man får himla ont i magen av att inte äta, jag blev träningsberoende, när jag gick i 8an, ett tag så cyklade jag + gick runt höglandsjön, på samma dag= 1 mil och åt inte efter jag hade vart ute och motionerat heller, drack bara ett glas vatten, tillät mig inte att äta godis eller chips. Då jag trodde att jag skulle bli tjock. Åt inte mycket till skollunch heller. Jag rasade ner i vikt, gick ned 17 kilo på mindre än ett år, mina nyckelben började synas mer och mer. Räddningen var då jag fann min första pojkvän, han fick mig att inse att jag var bra som jag var och där med slutade jag gå ned i vikt.
Men än idag har jag en släng av ätstörningarna kvar, tycker jag är tjock i vissa kläder, vissa dagar vill jag inte äta det och det eftersom det kan jag bli tjock utav och så. När man sedan slutat äta lite och börjar äta en massa igen, tränar inte lika mycket, då går man upp i vikt och tycker att man är tjock igen. Jag tycker fortfarande jag är tjock än fast jag är helt normalviktig. När man är inne i det där, i själva hetsen att gå ned i vikt, så bryr man sig inte om att andra säger att man är smal eller bra som man är, för det enda jag ser på min kropp är vad jag vill ändra på och i just mitt fall var det min mage jag ville ändra på, den såg alltid tjock ut och det tycker jag fortfarande, gillar inte min mage alls, men försöker gilla den.
Min lärare som jag hade då, sa till mig, vad slank du har blivit, det tog jag som något positivt då, som att jag hade vart tjock innan och ville fortsätta gå ned i vikt, min mamma tyckte det var bra att jag hade gått ned i vikt, men alla mina kläder blev förstora, så jag fick köpa nya kläder, jag blev mer frusen utav mig. Det finns inga fördelar alls med ätstörningar, då man kan gå ned i vikt på ett mer hälsosammare sätt, genom att lägga om kosten och äta nyttigare. För slutar man äta så äter kroppen upp sig själv inifrån och det finns bara nackdelar med anorexia och bulimi, jag fann inga fördelar med de två olika sjukdomarna. Det finns även en sjukdom där de tränar himla mycket och det kan också gå till överdrivt, jag kommer inte på vad den heter nu men.
Så vill man gå ned i vikt, så ska man göra det på ett hälsosamt sätt, eller helt enkelt börja tycka om sig själv som man är, för går man ned i vikt, några kilon, hittar man alltid fel på andra ställen utav kroppen och fortsätter, det blir ett ont mönster. Jag brukar tänka så här nu ibland när jag känner mig tjock och önskar att jag vägde några kilo mindre, att jag kommer aldrig bli nöjd än om jag går ned några kilon. Det handlar bara om att lära tycka om sig själv så som man är. För alla är bra som man är, ifall man nu inte är överviktig och behöver gå ned i vikt för att man inte trivs med det. Men det mesta handlar faktiskt om att lära gilla sig själv så som man är. Alla är bra som dom är och man är bäst på att klanka ned på sig själv, så är det. Det går inte att komma undan.
Med den här texten ville jag bara säga att ätstörningar är inget man vill ha, för det är svårt att komma ur och man får en släng utav det sittandes kvar även när man kommit ur det. Dessutom finns det inga fördelar alls. Vissa som har anorexia svälter sig till döds.
Här är alla nackdelarna med anorexia:
Somatiska symptom [redigera]
Anorexia nervosa påverkar det centrala nervsystemet och immunförsvaret. De fysiska symptomen är mycket många förutom den obligatoriska (provocerade) undervikten och de varierar mellan individer. De vanligaste symptomen är, men är inte begränsade till bland andra:
- Amenorré, dvs. menstruationsbortfall
- Kraftigt nedsatt immunförsvar
- Försvagade vitala organ
- Lanugobehåring över hela kroppen, ofta även ansiktet
- Tung andning
- Frusenhet
- Skakningar
- Yrsel
- Svimningsattacker
- Försvårad/långsam sårläkning
- Benskörhet
- Långsamma, försiktiga kroppsrörelser
- Hjärtrytmsrubbningar
- Lätt att få blåmärken
- Kronisk diarré/förstoppning
- Låg puls
- Torra slemhinnor
- Irritation/emotionell instabilitet
- Missfärgade fingrar
- Torr, fjällig hud
- Tunn och skör hud
- Grumlig urin till följd av försvagning av njurarna
- Klinisk depression
- Låg kroppstemperatur
- Sömnstörningar (svårigheter att somna/överdrivet sömnbehov)
- Trötthet
- Tröghet
- Eksem
- Vitamin-, mineral-, och järnbrist
- Fysisk och psykisk svaghet
- Dim- och/eller dubbelsyn
- Muskelförtvining
- Illaluktande andedräkt
- Vattenansamling i mag-tarmkanalen
- Tätt insjuknande i sjukdomar såsom förkylning
- Allmän sjukdomskänsla
- Total oförmåga att tolka/ens känna hunger, mättnad och törst
- Ständig hunger och törst
- Sköra tänder
- Sköra naglar
- Kalla händer och fötter
- Torrt, fnasigt, livlöst hår
- Bortfall av hår.
Det jag ville med det här var att berätta om hur det är att ha ätstörningar och hur svårt det är att komma ur.
M
sv: men du, det lät ju hur mysigt som helst! jag har aldrig haft en riktig brevvän, men fan. ack, hihihihi.
jag hinner intre läsa dina inlägg just nu, gör det sen och lär kommentera för jag märkte ämnet.
hjärteri :>
M
ja, det var en bra grej att ta upp. helt sjukt att listan är så lång!
och det är liksom inte bara en själv som drabbas utan också dom runt omkring. har en vän med ätstörningar, friskare än förr, men jag antar att man aldrig blir helt frisk ifrån den?
man blir liksom helt inne i det där om man får äta för sig själv eller inte, i en egen värld. så många gånger jag inte kunnat träffa henne för att det gått åt helvete med maten.
vad skönt att du har tagit avstånd från det! det är en så hemsk sjukdom.
Emilia
Väldigt bra skrivet!
emma
du skriver så bra, och fint. ätstörningar är bajs helt enkelt. jag har själv en typ av ätstörning och det suger. hur gick mötet i skolan förresten? hoppas bra (:
Erika
Vilket bra inlägg!
Trackback
