Nu hände det igen, jag började prata med en kille på sockerdricka, jag eller han började kommentera varandras dikter, vi passade för varandra och blev kära över internet, vet att man inte kan bli det men vi blev det. Vi hade pratat i två månader tills jag åkte ned till honom i Örebro. Jag hade tjatat på min pappa ett bra tag innan jag fick åka dit. Men det fick jag. Jag var hemskt nervös och det första vi gjorde när jag kom fram, var att sätta oss i en busskur och hångla, ingen utav oss hade kysst någon förut, så detta resulterade i sårmun och en massa dreggel. Han hade påsklov och jag hade tagit ledigt. Vi var blyga hela veckan och känslorna växte. Men även detta tog slut tre månader senare, då han var osäker på sig själv och i djup deprission, jag var inte lycklig när vi var tillsammans för jag var mest rädd, då han hotade med att ta livet av sig ibland. Men den veckan vi sågs var det vackert.
Så även denna träff ett år senare blev lyckad.