En mysig fredagskväll och jag irrar omkring i ett lägenhetshus. Tror att min kompis bor på fjärde våningen, men det gör han inte,tänker jag bannemig ska veta vilken våning han bor på då jag varit där förut. Men jag skäms lite över det så tänker att jag bannemig inte ska ringa och fråga vilken våning det var. Går ned alla fyra trappor igen och tittar vilken våning han bodde på. Det var våning fem. Går upp för alla trappor igen och hamnar på rätt våning . Plingar på dörren och möts av tända ljus och en kramgo människa. Kikar på en gosig film,kramas och mår bra i själen, eftersom denna människa är en superbra kompis och en superbra person. Tror inte man kan hitta någon snällare. Fast alla jag umgås med är bara bra människor, man ska bara umgås med bra människor. Vi kikade film, drack kaffe och sen blev det mys i säng. Typ bästa som finns och skedas, det är livet det! =) Fast jag önskar att jag kunde öppna mig. Fast det kommer. Man kan väl inte berätta sånt där som sitter långt in i en på en gång heller.  Det gör man väl när man känner för det. Överhuvudtaget har jag väl blivit ganska dålig på att öppna mig. Frågar någon hur man mår säger man alltid att det är bra och säger någon att man ser trött ut, säger man väl inte att man sovit dåligt. Men att vakna upp vid någon fin människa, gör en glad i själen minsann och jag är glad över att jag har hittat en sån fin vän som jag knappt kände förut då vi bara festat ihop innan nu, men bra vänner är det bästa helt enkelt och jag önskar jag kunde träffa mina vänner som bor långt bort oftare. Nu ska jag kanske skriva ett litet brev som även ska skickas med lite efterskottspresenter :).