Utkast: Maj 11, 2011
2011-05-11 | 
02:19:36 | 
Pinsamt egentligen hur mycket man sitter vid datorn. Liksom en timme där. Sen bara rinner tiden i väg. Till saker man kan göra istället. Nä. Från och med i morgon ska jag börja sitta mindre vid datorn. Läsa bloggar kan man ju göra lite då och då,men det är ju onödigt att spendera så mycket tid vid en dum dator. När man egentligen kan göra så mycket roligare saker och vettigare saker. Som att skriva brev,plugga,vara produktiv osv. Promenera. I morgon ska jag kliva upp i tid och vara produktiv som tusan. Jag vill sluta tänka så jävla mycket också. Fan. Varför ska man tänka så mycket egentligen? Hatar att vara lite såhär deppig och sånt också. Men det är ju alla ibland. Förstår inte varför jag ska tänka så mycket på en viss människa heller. Eller varför jag ska vara som jag är. Men vi alla har väl våra egenheter. Så är det väl. Jag hoppas jag ska kunna skriva dikter igen nån gång. Lite härlig jäkla poesi. Jag hoppas min sommar blir bra. Att jag klarar sista kursen. Att jag tar tag i att ringa ett telefonsamtal eller fixar en grej nån gång snart...
Men egentligen så vill jag bara kramas. Kramas med någon fin människa. Prata om allt och ingenting. Ja, egentligen prata om allt och ingenting med vem som helst. Ha en egen lägenhet. Får hoppas det händer i höst. Visst det är trevligt att bo hemma. Men hej, jag är så less på det. Hej jag blir ledsnast i världen om jag inte skulle klara slutprovet. För jag måste hinna skicka in kompletteringen i tid. Det är sjukt mycket tankar som snurrar omkring och jag är lite rädd för framtiden. Varför kan jag inte bara njuta lite utav nuet istället? Varför kan man inte bara ligga i en famn och få känna sig liten en stund? Varför ska jag känna mig tjock som världens fjant? Varför kan jag inte bara känna mig fin istället.
Men det här blir ju bara en jävla deppig text. Jag har faktiskt vart lite glad idag. Lyssnat på fin musik. Drömt mig bort. Men felet med mig är. Att jag tänker för mycket. Oroar mig för mycket. Att jag är så dålig på att ta mig i kragen ibland. Att jag inte kan prata ut med så många människor. Nä,jag pratar nästan aldrig ut. Jag håller ganska mycket inom mig själv. Än fast man inte tror det. För jag är verkligen en pratglad människa. Men ibland är jag deppig som vilken människa som helst. Vilken jäkla människa som helst.
Just nu så skulle jag mest bara vilja få resa bort och inte tänka på någonting. Om man hade pengar till det. Men jag hoppas nån gång framöver att det blir en liten resa någonstans. Jag förstår inte varför jag saknar dig heller. När vi inte pratat. Jag är ju för konstig. Jag tror jag tycker om dig litegrann. Men jag ska bannemig inte bli kär eller tycka om någon bara sådär. Inte ens lite. Jag ska ju lära känna personen först.
-----------
Trackback
