Jag vet att jag inte ska skriva av mig i min blogg. Men vad ska man och vad ska man inte här i livet egentligen? Ja. Jag har slutat vara så privat i min blogg. För jag vet inte. Egentligen borde jag ha en dagbok där jag skriver utav mig allting som är jobbigt. Jag pratar ju typ aldrig om saker och ting som är jobbiga eller som jag tänker på. Utan de ligger där inuti mig. Men i alla fall idag när jag var på stan och prövade kläder, så var alla kläder bara fula på mig för jag kände mig så himla ful. Men sen hittade jag lite kläder i alla fall. Just nu har jag en sån period att jag bara känner mig så himla ful. Varför inte känna mig fin istället?
Men när jag har mer pengar ska jag klippa mig i alla fall och färga håret, ska testa en spännande hårfärg som ligger här hemma som är röd och finfin. Då känner man ju sig alltid fin när man är fin i håret. Måste köpa ett par joggingskor då med så jag kan ta tag i långa promenader och börja jogga... Pappa måste fixa min cykel i helgen också så jag kan börja cykla. Känner mig så himla tjock just nu och måste verkligen börja motionera mera. Vara hälosammare, äta mer hälsosamt. Nä, jag ska inte gå ned i vikt. Jag ska bara vara mer hälsosam, så ni behöver inte oroa er.
Just nu känner jag mig så himla rastlös också. Hoppas verkligen jag kommer in. Borde ta tag i att söka jobb också. Blir ju tokig av att inte göra något vettigt. Ja, efter 2 veckor eller mer av att inte plugga, har jag redan känt utav det. Dessutom har jag inte så mycket pengar så jag vet inte vad jag kan hitta på i sommar. Jag får se vad det blir. Men Sundsvalls Gatufest blir det i alla fall. Ja, känna sig deppig suger och jag är så dålig på att höra utav mig ibland. Jag behöver saker att göra. Någon som har tips på lite trevliga saker att göra när man har supertråkigt och inte har något att göra? Jaja. I morgon ska jag nog träffa Sanna i alla fall.
Nu ska jag väl sova snart. Skulle kunna skriva mer här också men det skiter jag i. Allt får kännas lite värdelöst en stund för det blir bra sen ändå. Jag är ändå rädd för framtiden. Det är jag alltid. Jag är rädd för om jag kommer in, att jag inte ska klara det. Jag är rädd för förändring men hur kan jag vara det? Eller jag menar. Jag måste ju bara våga! Man kommer ju ingen vart i livet om man inte vågar. Men det känns ju sjukt spännande om jag kommer in. Men jag ska tänka att jag inte kommer komma in, för tänker jag att jag ska komma in. Vet jag hur besviken jag lär bli om jag inte gör det. Nä, ska sluta skriva en massa meningslöst skit här.
Puss.