Vi har en bild på Zoya när hon ligger i en sackosäck i vårt vardagsrum och jag har en massa bilder på min vägg som har suttit där ett tag. Det luktar Zoya om vår kökssoffa,fast inte på alla ställen och jag drömde om henne en natt. Jag tänker på dagen vi tog bort henne och det hastiga slutet. Det slutet vi inte alls var beredd på men som var bäst för henne. Jag tänker på jobbiga saker. Jag tänker på hur jag är ibland.

Jag tänker på att jag mest bara vill åka bort och mina föräldrar ska åka på mysig kärleksweekend nästa helg och mamma sa att jag kunde få låna pengar och åka någonstans om jag ville. Men det är så jobbigt att låna pengar. Jag tror nästa helg ska bli världens myshelg, fast samtidigt. Jag tycker inte om att vara ensam i vårt hus. På något sätt känns det läskigare att vara ensam i ett hus än en lägenhet. Jag vet inte varför. Det är bara så... Men nästa lördag är det mysig backluckeloppis och jag kanske hittar på något eller så ångrar jag mig och åker någonstans. Det vore så fint. Att bara komma bort för en dag eller en helg. Ja. Jag får se hur jag gör. Men jag blir nog hemma ändå. Tänker inte låna pengar. Det är bara jobbigt. Ska nog ha världens gosigaste helg med mig själv och kanske finna lite sällskap.

Jag vill gråta i en famn. Men det är inte så lätt. Jag har nog egentligen en massa tårar som borde komma ut.

-

Det här skrevs för några dagar sen eller om det skrevs igår och till helgen ska jag gå på gosgos backluckeloppis och sen får jag se vad jag mer ägnar helgen åt.