Sitter och läser en massa bloggar och tänker en massa tankar samtidigt. Som att jag orkar inte vara inloggad på msn, men någon dag ska jag orka, det är liksom, drygt, eller inte drygt, men man skriver något och får kanske inte svar, eller jag vet inte, jag är bara konstig just nu, jag blir gråtig så lätt av ingenting och tänker massa tankar. Borde göra något av livet. Borde göra så mycket. Borde prata med dig. För jag saknar ju dig. Drömmer om dig på nätterna, att vi hånglar under täcket och att du håller om mig, önskar att du var där när jag vaknar, vill bara drömma vidare, vill vara starkare, vill kunna skicka ett sött litet sms, men det är som att jag inte vågar, vet inte vad som har hänt med mig, vill ta mig i kragen och söka en massa jobb, varför gör jag det aldrig då för? Känner mig värdelös över att jag inte gör det. Istället varje dag, gör jag en massa ovärdsliga ting och tänker inte på att jag borde skaffa mig ett jobb. Ser en massa filmer och drömmer mig bort. Jag vet att jag inte borde vara för privat i min blogg som vem som helst kan läsa, borde egentligen skaffa en privat blogg, där jag skriver om allt som känns för privat liksom. Men jag måste ju få skriva av mig ibland också. Men ingenting spelar ju någon roll det jag skriver. Känns som min blogg, bara blivit tråkigare och tråkigare, ingen inspiration, bara skriver vad som helst, men det spelar ju ingen roll, det finns ju folk som läser ändå och kommenterar. Men vad är det som är intressant med min blogg? Vad gillar ni med min blogg? Är det något ni vill se mer utav? Önskemål? Vilka är ni som läser min blogg? För det är ju över 100 som läser den varje dag ,eller det vet jag inte, kollar inte statistiken så ofta, men oftast samma som kommenterar, fast nu är det ju lite andra som börjat kommentera på sistone. Nä, nu sitter jag bara här och skriver en massa skit. En massa svammel. Nu ska jag återgå till att läsa bloggar och jag kommer säkert radera det här inlägget i morgon. Men, äsch skitsamma.

Fast om jag vill så kan jag göra, så ingen kan kommentera, men ni kan ju läsa det ändå och det jag skriver är väl inte så himla privat ändå. Man måste ju få skriva utav sig ibland ändå. I morgon hoppas jag på en bra dag, fast det var ju den här dagen med, men jag förstår inte vad jag tänkte med ett sabbatsår? Jag måste ju ändå ta mig i kragen, som jag tänkt i hundra år, men allt löser sig väl tillslut, det är bara att sluta tänka så mycket och ta tag i sig själv. Jag har ju i alla fall kommit en bit på väg, när det gäller mitt psykiska mående,jag tycker jag är bra som jag är och jag har inte lika mycket ångest och sånt som förut. Jag mår bara dåligt då och då, som vilken människa som helst. Eller jag vet inte. Jag har väl endel konstiga tankar ibland, men det har väl vem som helst och just nu kan jag sova på nätterna, för jag har ingen konstig dödsrädsla längre, det är tur att den inte kommer lika ofta nu. Det är ju bara leva livet. Vilket jag borde lära mig att göra,jag kan väl inte säga att jag lever livet alltid. Eller jag gör ju det bästa utav dagarna och tar vara på dem i alla fall.

Men nu ska jag sluta skriva en massa ovärdsliga ting. Kände bara att jag behövde skriva utav av mig, om allt och inget. Puss och jag tog bort kommentarsfunktionen ändå, det var väl lika bra? Fast kanske sätter tillbaka den igen istället. Jag får se.

Nu ska jag ta någonting att äta och se på webb tv eller lägga mig att läsa och i morgon ska jag nog baka något smaskens.

Nu lägger jag upp det här inlägget efter en massa om och men, för man måste ju faktiskt få skriva utav sig i sin blogg och den här tisdagen känns som den kommer bli en bra tisdag, för solen skiner och är underbar.