Alla mot alla
2010-07-11 | 
04:02:58 | 
Jag har axlar som jag fått av min mamma. haha. Jag motionerar oftast varje dag. Jag äter inte så himla mycket varje dag. Egentligen alldeles för lite, fast ibland äter jag sånt där som är onyttigt också. Men det får man unna sig. Jag äter ju bara frukost och middag. Sen kvällsfika. Man ska ju äta både lunch och middag, men det orkar jag inte. Idag åt jag varken lunch eller middag, fast det var för att jag var på så dåligt humör och grät hela dagen ungefär. Inte hela dagen. Men jag åt mackor och sånt istället. Förstår inte såna som slutar äta. För man måste ju äta och mat är ju gott. Varför jag inte köper byxor är för att jag får sån tjockisångest och jag önskar jag kunde gilla det jag såg i spegeln när jag ser mig själv i underkläder eller naken. Men någon gång kanske jag gillar det. Jag vet bara att man blir aldrig nöjd, ifall man börjar gå ned i vikt. För jag har haft ätstörningar och jag blev aldrig nöjd.
Nu ska jag gå och lägga mig och jag kommer aldrig i säng på sommaren, för det är så ljust ute. Men nu ska jag sova några timmar och drömma om fina pojkar. Jag saknar Arvika också. Det är nästa vecka. Då ska jag göra något inlägg. Men har man inga pengar så har man inte och jag mår kanske inte bäst just nu och nästa vecka ska bli en bra vecka också och jag har bloggat alldeles för mycket idag och nu har jag läst precis alla tusen bloggar som hade uppdaterat. Så blir det om man följer många.
Jag tycker du tänker helt rätt om att man ska vara lycklig som man är. Och nej, nöjd blir man aldrig, i stunder. Andra stunder känns det ganska bra. Och klart man påverkas så mycket av andra. Jag tycker du ska ha byxor, om du triv i det. För man mår ju bättre att ha det man trivs i och tycker är fint. Det är konstigt, hur varenda människa i det här landet verkar ha haft ätstörningar någon gång i livet. Inte för att det är någon tröst, men du är inte ensam. Vi är många som aldrig blir nöjda. Min strategi är att lägga energi på saker annat. Som att sy kläder som passar mig, ta bilder, läsa givande böcker. Och motionera för att jag tycker det är skönt. Inga straffrundor i spåret längre. Tänk vad mycket bättre jag känner mig då, än när jag vill straffa mig själv för alla möjliga saker.
Jag känner igen mig i det du skriver.
Man står framför spegeln, tycker att man ser rätt okej ut för en gångs skull.
Men sedan går man ut genom dörren, ser på tv eller nåt liknande och ser en riktigt smal person - då känns det sämre igen.
Jag vet iallafall att jag inte är tjock, men jag är inte smal heller och det är det jag får ångest över.
När mina supersmala vänner påstår att de är tjocka och borde banta, det gör ganska ont att höra det.
Men jag tycker du borde vara nöjd med dig själv, du har en superfin klädstil och hårfärg, sedan verkar du ha världens härligaste personlighet och vara en jättetrevlig människa!
Kan känna igen mig i det mesta här.
Och tack tack tack för dina kommentarer!! Blir verkligen glad varje gång du kommenterar. Hade du stått bredvid mig nu hade jag kramat dig. <3
Känner igen mig.
Och det är sant, man ska känna sig trygg i sig själv.
Och du är fin. Kurvor är fint, och kvinligt.
ja herregud, varför kan man aldrig få vara 100% nöjd med sig själv? det går liksom inte att undvika att jämföra sig med andra. det är typiskt. & det är hemskt jobbigt.
utifrån min personliga åsikt kan jag bara säga att du är skitfin, älskar hur du bär upp dina kläder, men tycker nog att du skulle våga testa på jeans/olika typer av byxor också. du måste möta det där som spökar i hjärnan, för att liksom besegra dom dumma tankarna. det är jobbigt, jag vet. jag har själv sådär att jag inte kan testa jeans, för jag känner mig tjock.
jag har ju som du vet också haft ätstörningar, & nej inte blir man lyckligare av att svälta sig själv/spy, man förstör sig själv på det viset & framförallt förstör man det mest värdefulla med en själv; ens kropp & självkänsla.
självförtroendet tror jag svajar för alla & kanske är det så att det inte är förrän man har vuxit till sig-, då menar jag är flera erfarenheter i livet rikare & har fått en annan syn på vad som är värt att fokusera tankarna på - som man kan börja slappna av i sig själv.
men i all denna vikt-&ideal-hysteri som råder är det inte lätt att bara blunda & låtsas som inget. man påverkas, varesig man vill eller inte.
men kollar man sig omkring riktigt ordentligt, öppnar ögonen lite mer - så märker man att det faktiskt finns folk i alla storlekar, ALLA är inte smala som man kanske tycker/tänker när man kollar omkring sig. & som tjej/kvinna ska man inte skämmas över sina former/kurvor, man ska istället framhäva dom, för tänk vad hot dom är ändå, haha!
testa & läs Solo nångång, vid flera tillfällen har dom varit bra på att lyfta fram just sånthär;tex att de flesta kvinnor har en störd kroppsuppfattning (dvs att dom kanske tror dom är 25% större än vad de egentligen är) & nån gång tog dom med kanske 5 kvinnor som såg helt olika ut men ändå hade något gemensamt; dom vägde alla 60 kg.
oj vad jag skrev, men jag vill stötta dig i det här. du har så rätt i det du skriver, kram. <3
