Jag skulle skriva om hur allt var egentligen. Det är nu efteråt jag fattat hur jävla dåligt det där förhållandet var. . Jag hade ändrat till ex på helgon och han till nätpolare? NÄTPOLARE? Vi har ju för fan setts. Så jag avslutade relationen och nu är jag på dåligt humör, fast samtidigt så jävla glad över att det inte är du och jag längre. Så jävla glad. Jag är värd någon bättre än du, än fast jag tyckte du var så jävla bra när vi nyss hade setts, men så är det väl alltid? När man nyss träffat någon.  Då var jag ju så himla kär och svävade på moln och sen när jag åkte hem ifrån dig i April, så blev du deprimerad ett tag där och vårt förhållande gick bara mer och mer dåligt, vi slutade prata med varandra, jag hade ångest hela tiden och mådde dåligt, drömde konstigt hela tiden och vågade inte skicka ett sms, du slutade vara gullig emot mig på msn och jag var gullig emot dig, så jag kände att jag inte fick något tillbaka och vi bara kändes som kompisar och mina känslor försvann. Sen tog det slut för två veckor sen på lördag, men det känns som det hade vart slut redan i över en månad ungefär.

Mina förhållanden har inte vart dem bästa. Det enda förhållandet som var bra, var mitt första och han var den enda som gjorde slut på ett bra sätt. Jag skulle vilja skriva en massa skit om det där förhållandet och att den där killen inte var så jävla bra. Men nä, det känns ju lite dumt. Ska jag skriva att jag fick betala biljetterna, som han skulle betala, att jag låg och grät innan vi skulle sova, fast tyst, för jag hade så mycket tankar inom mig, men jag vågade inte prata om det, att ja, nä, nu ska jag sluta vara så aggresiv. Jag behöver nog bara träffa någon som ger mig tillräckligt uppmärksamhet som jag faktiskt förtjänar. Någon som kommer och hälsar på, om man har ett distansförhållande, som inte köper en jättedyr kamera och dator för sina pengar och inte ens kan hälsa på. Det känns ju inte som det är så jävla seriöst då, om man inte ens kan köpa en biljett och hälsa på sin tjej liksom och väljer att köpa en kamera och en dator för sina pengar. Det är ju lite själviskt.  Det kallar jag inte för förhållande. Som aldrig kan kommentera något sött i ens blogg eller var som helst.

Jag skiter i om du läser det här, du kommer säkert träffa någon ny, för du har ju ett jävligt fint utseende och en fin insida, men du och jag, var helt enkelt för jävla olika och våra intressen var så sjukt olika så det fanns inte. När vi blev kära, sa vi att vi var lika, för att vi hade gått igenom samma saker på något sätt. Din pappa hade spenderat tid på sjukhuset, han är död, du hade blivit mobbad, jag med, min mamma hade också vart sjuk. Första gången vi sågs, svävade jag på moln och andra gången, blev inte riktigt som vi tänkt oss, fast det vart ju rätt bra då med, men jag mådde inte så jävla bra då. Vi var helt enkelt alldeles för olika och jag är glad över att det är över. Ja, sjukt glad. Det finns någon där ute för mig med, någon som kanske gillar film, baka, vad som helst. Det gäller bara att hitta den någon gång. Det får ta sin tid. Nu vill jag mest bara hångla med någon fin pojke eller flicka. En liten sommarflört eller vad som helst.

(Nu publicerar jag det här inlägget ändå, hade sparat det som utkast.)