Det är helt sjukt. Det är snart ett år sedan, det var den 24 oktober eller 25e förra året jag åkte ned till Katrineholm. Helt hoppfull och glad. Jag tänkte inte så mycket på att vi inte alls pratat så länge. Men det var ju det att resan blev ju inte alls som jag trodde men bortsett från att den internetträffen blev skit så har jag vågat åka och träffa folk igen och det har gått hur bra som helst och jag har insett att jag är jävligt modig. För jag tror inte att alla vågar åka 90 mil eller mindre för att träffa någon man aldrig träffat förut. Men det har ju alltid gått bra. Förutom den här gången förra året. Men personen kom, fast han var fulare i verkligheten, han brydde sig inte om mig och sket i mig totalt. Jag mådde skit när jag var där, fast de första dagarna var bra, eller om jag tänker efter var det bara den första kvällen som var bra. Sen så vågade jag inte åka hem först några dagar senare. Jag klev upp på morgonen, han sov fast i ett annat rum. Jag var rädd och jävligt ledsen. Jag klev upp, klädde på mig,gick på toa, hade packat allt kvällen innan. Gick ut ur lägenheten och smällde igen dörren. Gick till tågstationen i Katrineholm,visste inte alls vart jag skulle ta vägen. Men det var ju så jävla skönt att bara ha gått ifrån den jäveln. Som utnyttjade mig. Det kändes så. Vid ett tillfälle efter vi hade legat med varandra så gick han bara därifrån på en gång och sen en kväll så satt han vid datorn och såg inte att jag var ledsen och sket fullkomligt i att jag var och hälsade på honom.

Men i alla fall sen dess har jag inte träffat någon sån idiot och sen när jag var där på tågstationen, ringde hem till mina föräldrar, mamma bokade ybuss biljett. Jag ville bara hem. Jag storgrinade och kunde knappt prata i telefonen och en liten kille tittade på mig. Sen när jag kom fram i Stockholm så väntade jag på tågstationen i flera timmar tills bussen skulle gå. Jag mådde så jävla dåligt då, jag minns hur skör jag var och sen bara helt plötsligt började jag prata med en ny internetmänniska flera dagar senare och några månader senare gjorde jag nästa internetresa. Till Göteborg och denna internetträff blev ju dock hur bra som helst. Fast den började ju inte så bra då jag spydde det första jag gjorde fem gånger på toaletten. Men eftersom stämningen var så himla bra mellan mig och Lenita så var det inte så himla pinsamt. Hon är nog den bästa vän som jag fått genom internetträffar och finaste bästis Jonas då.

Bara för att en träff går åt helvete så ska man inte ge upp :). För man kan lyckas också.

Puss.