När jag var mindre, sisådär tolv år, så tjatade jag alltid om en hund, jag ville så himla gärna ha en hund. Tittade jämt i hundböcker och det var några raser jag gärna ville ha, en Collie,Golden Retriver, Labrador eller en Softcoated wheten terrier. Sen en dag när jag var 13 år så helt plötsligt ringer en kvinna från hundskolan i Sollefteå och säger att det finns en hund som behöver ett nytt hem som ska vara avelstik. Så en dag i Januari åker vi till Gullänget och tittar på hunden och tar med oss hem henne direkt. Hon var urgullig men lite blyg och följde efter en  hela tiden och när jag skulle äta mat den dagen, så ville jag knappt det. Jag ville bara gosa med Zoya hela tiden. Hon var även rädd för barn och små hundar. Så jag tror att i hennes förra hem i Göteborg och i Sollefteå, så var det någon som var elak emot henne. Men nu gillar hon små barn och små hundar. Sen blev Zoya med valpar och blev jättetjock. Vi åkte och hälsade på valparna och de var urgulliga. Sen gick det ett tag efter hon hade fått komma hem igen från hundskolan. Då blev hon dålig och gick upp en massa i vikt.

Det visade sig att hon fått fel på köldkörteln. Så vi fick henne och hon behövde inte ta några fler valpar. Eller hon kunde ju inte då hon var sjuk. I dag är hon sju år och världens finaste hund. Som jag älskar. Hon är den sötaste hunden i världen och den dagen hon går bort kommer det minst sagt kännas. Vill inte tänka tanken att hon en dag inte kommer finnas längre.

Hon älskar att bära skor i munnen och slicka en i ansiktet eller i örat. Jag la mig alltid på golvet när jag var mindre och lät henne slicka mig i ansiktet och i öronen, så allt är mitt fel haha. Hon blir även lika förvånad varje gång hon släpper en fis och går iväg, haha det är alltid lika roligt att se. När någon kommer och hälsar på eller när man kommer hem, blir hon jätteglad och viftar på rumpan. Eller vispar med svansen, vispar grädde med svansen som en gubbe sa en gång, fniss. Hon är världens goaste hund och finaste.



När man är ledsen och deppig så kommer hon upp till en och vill kramas eller ligga nära en. Det är så mysigt och fint.

Ofta när jag ligger i soffan så ska hon alltid ligga nära en eller ha huvudet på mina ben.



Jag brukar pussa på hennes nos också än fast jag vet att hon kan ha ätit massa äckligt. Men jag bryr mig inte om det och hon kommer och vill ha gos då och då. Då får man allt ställa upp!

Ibland är hon på bushumör och springer fram och tillbaka i huset det är roligt att se haha och leka med henne förstås. Vi brukar promenera lite överallt och hon älskar att vara lös för då får hon kuta fritt och äta blåbär är smarrigt. Fast majs är en stor favorit också. Fast egentligen gillar hon ju all mat, så hon är inte så kräsen med det. Fast inte riktigt allt, nu gillar hon inte bananer längre eller gurka. Men förut var det minsann gott. Hon blir hur glad som helst då hon får ett stort ben att gnaga på, fast det goda gnager hon bort på noll tid. Sen är det inte roligt längre. Så då gnager Ally på det istället.

Puss på dig finaste hundvän <3.