Egentligen borde jag sova nu, jag tänkte skriva om en jättejätteprivat sak egentligen är det verkligen det. Men eftersom det här är så sjukt vanligt idag så tänkte jag berätta om det. Jag pratade om det med en kille på msn idag och där av kom jag att tänka på det ännu mer.
Jag berättar hela historian och sen så förstår ni nog vad jag menar, med att det är vanligt med idag, det jag menar är att det är vanligt att människor tafsar på en än fast man säger nej, folk blir våldtagna än fast de skriker, i dagens samhälle kan man bli våldtagen än hur man ser ut, har man kort kjol så tror jag inte att det spelar någon roll, är du full så är det plötsligt ditt fel, jag hatar det där.Sånt skitsnack, det är aldrig ditt fel om du blir våldtagen. Det är så klart den som utför det som ska få straffet för det. Det är hemskt att våldtäckter är något som man skäms över om man blir våldtagen. Men jag har inte blivit våldtagen. Jag har blivit tafsad på än fast jag sa nej och inte ville.

Jag var fjorton årar. Jag hade längtat som fan, jag skulle ÄNTLIGEN få åka på min första festival, mina föräldrar ville inte släppa iväg mig och min syster om de inte skulle följa med. För egentligen skulle jag bo i stuga, eller de skulle bo i en stuga nära oss. Men i juli 05, så sluta mamma med en antidepp medicin, för att en läkare hade sagt det, hon vägrade ta den igen, när pappa sa åt henne. En dag när vi var på Nätra marknaden, så blev hon sämre och sämre, på kvällen blev hon jättedålig och fick åka in på psyket igen.

 Denna dag blev hon inlagd igen och låg där hela sommaren. Så mina föräldrar kunde inte följa med oss till Östersund. Så jag och min syster åkte dit själv. Nu hoppar jag lite till själva händelsen, det här var första dagen vi var där, jag och min syster sitter utanför vårt tält och det sitter någon kille där som pratar om musik, han har asdålig musiksmak och han klankar ned på våran. Men vi sitter ju bara utanför vårt tält och fixar oss, men sedan blir han sjukt jobbigt. Helt plötsligt så säger han, ska vi inte gå in i erat tält och sätta oss?

 Det var alldeles bredvid där vi satt.  Nu sitter vi alla tre där inne. Lyssnar på kent på våran bandare. Han klagar så klart. Han börjar ta på min syster och jag blir arg, jag vill inte att han ska ta på henne, hon vill inte det heller, men hon bryr sig inte. Vi säger flera gånger att vi ska gå nu och se på konserter, han flyttar inte på sig. Men tillslut lyckas vi få honom ut därifrån. Vi går och ser på några konserter.

När vi kommer tillbaka och ska gå och lägga oss, har jag för mig att vi skulle i alla fall. Så sitter den här jävla killen som senare skulle få mig att må dåligt. Utanför våra tält igen. Han bjuder min syster på alkohol, hon blir självklart full och jag blir arg, för jag hade inte börjat dricka då. Sedan gör han samma jävla sak igen. Ja, sätter sig i vårt tält, för att han fryser säger han. Jag går in dit, för att titta så han inte snor någonting, man vet ju aldrig? Sedan börjar min syster fyllehångla med en annan äcklig och ful kille.

Den här störiga killen börjar fråga helt privata frågor till mig, är du oskuld? Säger han. Jag fattar ingenting och svarar ärligt, ja. Sen säger han: "Jag kan göra det skönt för dig", jag kan göra det mysigt för dig. Osv. Jag säger flera gånger " Nej, jag vill inte, jag har pojkvän". Jag hade funnit min första pojkvän och var tokkär men han följde inte med oss till den här festivalen. Sedan försöker han krama mig och kyssa mig, han lyckas såklart inte. Varför skulle jag kyssa det här äcklet, när jag har pojkvän? Han var säkert 25 år också. Sedan så försöker han smeka mig, han tar sina händer på mina strumpbyxor i underlivet,  jag tar bort hans händer, varje gång han försöker smeka mig. Jag börjar skaka. Gråter. Får panik. Säger att jag drömde en natt att jag blev våldtagen och är rädd för att bli det. Han säger att han har flickvän och att vi kan väl bara ha det lite mysigt? Jag säger åter igen, jag är upptagen och jag vill inte. Får mer panik. Jag hör han säga till någon där utanför tältet "Jag behöver ingen kondom". Jag får ännu mer panik. Säger NEJ JAG VILL INTE! JAG HAR POJKVÄN! .
Men eftersom jag hade gråten i halsen och grinade nästan, så hörde han nog inte mig, eller valde att inte höra, jag skakade han fattade inte att jag var rädd, så han sa jag kan värma dig. Jag sa nej jag vill inte!.

Nu tänker ni säkert, fan vad dum hon var som INTE GICK UT UR TÄLTET.!
Men saken var den, jag ville inte gå ut ur mitt egna tält, då jag var rädd att han skulle sno något och jag var väldans skör och rädd när jag var fjorton årar.

Men tillslut, då tar han sina ben och går ut ur tältet. Jag tar ett djupt andetag och blir lättad. Jag går ut ur tältet jag med, en kille kommer fram och säger "vad du ser rädd ut". Jag var rädd. Jag var skräckslagen. Jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Gick på toa och kände mig sjukt äcklig. Gick in i tältet igen, ringde min syster som nu hade gjort något hon ångrade, hon grinade, vi somnade. Jag var sjukt rädd hela festivalen, för detta var trots allt, första dagen det hände.

Jag skrev en dikt om det, mådde dåligt utav det här jättelänge, när jag sedan träffade min andra pojkvän och vi låg och hånglade och hans hand råkade hamna innanför mina byxor, så reagerade min kropp på det här, varje gång han gjorde det, så började jag storgråta och ville inte. Jag var så sjukt rädd över att Markus skulle göra något jag inte ville, för jag hade ju vart med om det förr.
Sedan efter denna händelse, så var jag osäker varje gång och när min senaste pojkvän sa att han ville ligga med mig, första gången vi sågs, så började jag nästan gråta. Han förstod att något var fel, så jag berättade det här för honom och han sa att vi behöver inte, jag blev lättad. Över att han förstod. Sedan berättade han en massa saker för mig med. Att han hade vart med om samma sak, fast något mycket, mycket värre. Som jag inte tänker berätta om här. Som jag knappt kan smälta att han vart med om.

Man kan komma över saker och ting, det var det jag ville berätta med det här, eller snarare att det finns en jävla massa idioter där ute, som inte vet vad ett nej är.

Nu berättade jag något jätte personligt här som vem som helst kan läsa. Men ändå att någon tafsar på en än fast man inte vill, folk blir våldtagna här och var, som är himla vanligt. Så detta är ett sjukt viktigt ämne.

Punkt.
Nu fick jag ont i mina fingrar.

Fast kom ihåg att allt går att förtränga och komma över förr eller senare. Det här är en erfarenhet, bra vet jag inte. Som jag bär med mig.