Om en första kärlek
2009-06-21 | 
22:55:06 | 
Ibland så saknar jag min första kärlek, inte så som att jag är kär i honom mer som att jag saknade tiden då vi var tillsammans än fast vi båda var så trasiga. En natt för några veckor sen när jag inte kunde somna skrev jag en liten text om det. Fast nu råkade texten bli lite längre, jag la till lite ord.
Jag saknar dig men det är sällan,vi var så fina ihop, så unga, så blyga, jag minns när jag gav en liten dikt som jag hade skrivit till dig, jag minns när jag sov hemma hos dig första och enda gången, när jag var så blyg och inte vågade ta av mig kläderna, jag sov med kläderna på, jag minns när vi sov hemma hos din syster en gång för vi skulle passa taxen Bengt, vi pratade och jag var så rädd att du skulle se min överkropp när jag tog av mig mina kläder på överkroppen och skulle ta på mig en tröja att sova i, jag fick en skiva utav dig en gång med en massa bra låtar på och på skivan stod det till min underbara ängel, hur underbara våra pussar var på urkult, när vi pussades på munnen, när vi låg och fnittrade i tältet i flera timmar på urkult, hur vi började skratta när vi nästan höll på att kyssa varandra, dagen då då jag blev dumpad inne på ett fik som vi alltid brukade fika på, du tog inte samma kaka som du brukade ta, den där havrekakan och en trocadero, jag förstod att något var fel, du sa att du inte hade några känslor för mig längre. Ibland går det inte att undvika att man saknar sin första kärlek. Jag hade i 2an på gymnasiet när vi hade individuellt val tillsammans, iofs hade vi samma ämne en gång i 3:an också, men jag var ju aldrig på den lektionen och du var inte där, när jag var där. Vi var i samma grupp på ett grupparbete på en uppgift i kvinnligt,manligt,mänskligt, det handlade om kärlek, du sa att fika är ett bra sätt att ha första träffen på, jag började tänka på hur vi sågs, på en fik på UH första gången, du betedde dig som vi aldrig hade setts förut, jag gjorde detsamma, vi sa knappt något, vi hejjar knappt längre, vi hejar kanske en gång om året. Vi som skulle vara vänner, men så blev det inte.
Jag hatar när du gosar med din flicka framför ögat på mig, för jag blir avundsjuk eller det känns i hjärtat. För jag aldrig hittar någon som vill ha mig för den jag är, jag ska bara dumpas istället, men en vacker dag hittar jag en långvarig kärlek med, man får bara låta det ta sin tid.
Kärlek är något svårt. Dock så himla fint.
Jag saknar dig men det är sällan,vi var så fina ihop, så unga, så blyga, jag minns när jag gav en liten dikt som jag hade skrivit till dig, jag minns när jag sov hemma hos dig första och enda gången, när jag var så blyg och inte vågade ta av mig kläderna, jag sov med kläderna på, jag minns när vi sov hemma hos din syster en gång för vi skulle passa taxen Bengt, vi pratade och jag var så rädd att du skulle se min överkropp när jag tog av mig mina kläder på överkroppen och skulle ta på mig en tröja att sova i, jag fick en skiva utav dig en gång med en massa bra låtar på och på skivan stod det till min underbara ängel, hur underbara våra pussar var på urkult, när vi pussades på munnen, när vi låg och fnittrade i tältet i flera timmar på urkult, hur vi började skratta när vi nästan höll på att kyssa varandra, dagen då då jag blev dumpad inne på ett fik som vi alltid brukade fika på, du tog inte samma kaka som du brukade ta, den där havrekakan och en trocadero, jag förstod att något var fel, du sa att du inte hade några känslor för mig längre. Ibland går det inte att undvika att man saknar sin första kärlek. Jag hade i 2an på gymnasiet när vi hade individuellt val tillsammans, iofs hade vi samma ämne en gång i 3:an också, men jag var ju aldrig på den lektionen och du var inte där, när jag var där. Vi var i samma grupp på ett grupparbete på en uppgift i kvinnligt,manligt,mänskligt, det handlade om kärlek, du sa att fika är ett bra sätt att ha första träffen på, jag började tänka på hur vi sågs, på en fik på UH första gången, du betedde dig som vi aldrig hade setts förut, jag gjorde detsamma, vi sa knappt något, vi hejjar knappt längre, vi hejar kanske en gång om året. Vi som skulle vara vänner, men så blev det inte.
Jag hatar när du gosar med din flicka framför ögat på mig, för jag blir avundsjuk eller det känns i hjärtat. För jag aldrig hittar någon som vill ha mig för den jag är, jag ska bara dumpas istället, men en vacker dag hittar jag en långvarig kärlek med, man får bara låta det ta sin tid.
Kärlek är något svårt. Dock så himla fint.
Lisa
det där på slutet är så himla sant. bra men ändå så dåligt. svårt men ändå så fint.
förresten! jag vet inte riktigt vilken dag i veckan jag kan ses men kanske till helgen på söndagen kan vi ta en fika? jag vet inte riktigt om jag har skjuts men kan kolla :)
Linda
<3
marie
förstår precis hur du menar :/
Trackback
