En tanke slog mig i går att jag är så jävla gömd i mig själv. Jag ser glad ut på utsidan och ler, för jag mår ju bra ibland, men när jag mår dåligt så säger jag ju aldrig att jag gör det. Jag berättar inte för de jag känner allt jag känner osv. Det vore skönt om jag inte kunde vara så jävla gömd i mig själv må jag säga, men men. 

I dag har jag mest slappat och tittat på Midvinterduell och Saxofonhallicken utav Lars Molin, hans filmer är så himlarns bra! Jag älskar dom,fast har dock inte sett alla ännu tror jag.

I dag lyssnade jag på faller och tvivel med lars winnerbäck de är megabra låtar. Nyss så råkade jag ploppa bloggar i papperskorgen så jag fick lägga dit alla bloggar igen, det var drygterz. Nu lyssnar jag på kent, kent i mitt hjärta.

Puss