Ångest

Kom inte upp ur sängen.

Jag skulle klara denna vecka. Jag skulle det.

Men jag klarade inte det.

Jag är så jävla svag, när jag egentligen är stark. För det är jag ju.

Borde bara kunna ta mig upp ur sängen. I morgon är det sista dagen innan lov och då skall jag gå.

Mitt liv är värdelöst, det är alldeles för mycket ensamhet och mycket som gör ont. Jag borde prata med någon,jag vet.

I dag kände jag mest för att ligga kvar i sängen, känner inte för att äta, men ska äta något senare.

Ska dricka en kopp te och se en film, innan jag gör klart analysen, ska läsa pjäsen tusen gånger också eller inte tusen men många och skriva replikerna på datorn.

Jag hatar att jag bär på så mycket ångest.

Det gamla som har hänt, det finns i ryggsäcken, det ska man inte tänka på. Ångestmonster är elaka.

Men denna dag, ska jag göra till något bra ändå.

Ska äta middag, duscha, måla naglarna fina igen och sedan plugga igen. Jag hoppas jag får umgås med någon snart. Ska nog umgås med Carro på lovet iaf.

Ångestjävel börjar komma igen. Men snart ska jag försöka sova. Får sova till halv nio i morgon iaf. Sen så när jag slutat för dagen i morgon har jag lov! Så skönt.