I mellanstadiet mobbade han mig. I högstadiet pratade vi inte alls. Men han minns mig. Jag fick en total chock. Hela jag blev chockad.
När jag såg någon kille som flinade åt en stor gullig hund.
Jag bara men vem är det där?

Sen när han börjar prata med mig så tänkte jag, jaha är det han som gick i min klass i mellanstadiet, jahaja. Gud vad han har mognat och växt till sig tänkte jag.
Han frågar.
Hur är det.
Jag utan att ens hunnit tänka. Det är bra.

Han frågar vad jag gör nuförtiden. Han och jag pratar lite om allt möjligt. Han är pappa och 19 år. Det är sjukt att det blir yngre och yngre i åldrarna nu att skaffa barn.

Som sagt först hade jag träffat min återfunna vän Emilia från högstadiet och hon och jag pratade om allt möjligt. Gamla minnen och helt plötsligt träffade jag honom som jag inte hade sett på något år eller så.

Det är himlarns sjukt vad människor växer efter högstadiet. Speciellt vissa människor. Jag är nog likadan fast inte lika trasig och jag har hittat mig själv.

Nu inatt läser jag bloggar, är hungrig men ska göra något att äta snart, lyssnar på Peter Jöback, är trött men orkar inte sova. Lyssnar på Peter Jöback och skickar kärlekssms och längtar ännu mera och jag blir mer och mer förälskad för varje dag som går.