Jag är rätt rädd just nu. Deppig. Vill egentligen mest bara sova bort dagarna. Men jag kliver upp och aktiverar mig med fina ting. Är rädd för framtiden. Är rädd för att jag inte ska få plugga till våren fast varför skulle jag inte få göra det? Är arg på mig själv för att jag alltid ska skjuta upp saker. Ska ringa trots min telefonfobi imorgon och jag hoppas, hoppas ELLER hon MÅSTE ha tid för ett möte nästa vecka eller på fredag. Då senast ansökan är nästa fredag och jag har vart sjuk och det har inte blivit något möte. Jag måste ju få söka till distanskurserna så jag har något att göra till våren så jag inte möglar bort och jag vill verkligen ha mitt slutbetyg. Då jag inte alls mådde bra i slutet på gymnasiet och varken engelska b eller matte b var min starka sida. Jag vill mest bara gråta och kramas med någon. Jag längtar till Januari och Göteborg då jag får komma bort härifrån och kanske få vara i en varm famn? Jag längtar tills Julafton då kommer jag vara glad och jag tycker det är trevligt att köpa julklappar och planera dem. Jag måste ta mig i kragen någon gång och skriva klart mitt cv, det går lite trögt och jag känner mig så dålig för jag har inte slutfört det och jag är så jävla rädd för allting. Jag vill bara sitta och dricka te med någon fin vän eller så. Jag är dessutom less på mörkret. Vill ha mer snö och jag borde gå ut och gå en massa långpromenader på förmiddagarna då det är ljust ute i alla fall.