I morgon har jag min sista dag på ålderdomshemmet, det känns, ja,det känns sorligt, jag har ju blivit fast vid de gamla nu, jag får hoppas de ringer in mig någon gång, men jag vet ju att de som har utbildning har förtur. Så det är väl inte så stor risk egentligen, man kan alltid hoppas, idag är jag lite deppo, jag längtar tills jag får min lön, då får man en liten slant, jag får ju två slantar, en i slutet på augusti och en i slutet på september, så det är fint med lite pengar! Funderar på att söka jobb på cafeerna här i stan, iaf fråga om de behöver någon extraarbetare eller så. Man vet ju aldrig.

Jag jobbar inte först fyra i morgonkväll, så idag ska jag nog se nån film eller så om jag ids, orkar knappt se film längre eller jo, klart jag orkar, inte vart sugen bara, hehe.

(Mitt hår är lite mörkare än på bilden nu, det blir inte så bra när man tar kort eller det syns inte så bra då, hehe)

Jag hatar framtidsångest men vet ni vad jag hatar allra mest? Att jag mådde sjukt dåligt i slutet på 3:an och inte orkade med skolan, men det är inget jag kan göra åt nu, jag får plugga upp mina JÄVLA betyg när jag orkar sen istället, men några betyg kan jag inte plugga upp, men det är inget o göra något åt nu, huvudsaken jag pluggar upp så jag har ett slutbetyg, vilket inte är så himla många betyg jag behöver plugga upp då, fast ska jag erkänna så har jag inte ens vågat kollat klart på mina betyg, för jag mår bara dåligt när jag tänker på det. Men när jag vågar någon dag ska jag kika på dem.

Som engelskan kommer jag aldrig kunna plugga upp, då jag alltid har vart dålig på engelska och det var sämst med hjälp på gymnasiet, då de inte erbjöd mig någon hjälp, än fast jag hade jättesvårt för både engelska och matte, matte a klarade jag ju iaf.
(Jag känner mig nämligen misslyckad och sämst i världen för att jag inte klarade skolan och när någon frågar mig om mina framtidsplaner och om jag ska plugga, så pratar jag aldrig om det, för jag känner mig så himla dålig då. Men det kan väl hända alla att man mår dåligt någon gång och inte klarar skolan, för jag mådde verkligen inte bra i slutet på gymnasiet...)

Gud vilket deppigt inlägg och vad alla ska tycka jag är sämst nu, men jag är bra som människa iaf och jag försökte än fast allt gick åt helvete tillslut och som jag sagt innan, det går ju alltid att plugga upp.
Men jag mådde så dåligt så jag grinade ungefär varje morgon när jag skulle till skolan, ok inte varje morgon. Sen så nu när jag gått ut så har jag mått bra hela sommaren, men jag känner på mig att jag kommer börja må dåligt till hösten igen, men det löser sig alltid eller så ska jag se till så jag inte börjar göra det igen. Men man vet ju aldrig. Depressioner kommer och går.

PUSS!