Jag hatar saknad
Jag hatar att känna såhär.
Jag hatar att skolan börjar snart.
Jag måste börja göra mig redo och tänka på den lite. Så inte den där ångesten dödar mig dagen innan.
Sista året kvar av fittjävla skolan iaf.... Ångest,ångest, hejhej!

Jag hatar att jag blir sådär bara för att det var en fin människa.
Hatar,hatar.
Vill inte vara såhär.
Varför var jag så dum liksom?
Men jag var inte dum, allt var liksom bra.

Fast det jag hatar mest just nu är att vara ensam när man är gråtfärdig.
Vill bara kunna sitta bredvid någon och berätta allt jag känner och bara gråta hur mycket jag vill tills jag är helt färdiggråten.
Det är skönt att berätta hur man känner för någon och sen bara börja gråta och få tröst <3.

Men men. Hoppas alla andra har en fin natt iaf.